Recension: Nordberg, Jenny; De förklädda flickorna i Kabul; 2014

Svenska journalisten Jenny Nordberg bor och är verksam i New York. Hennes bok De förklädda flickorna i Kabul (Albert Bonniers förlag) handlar om de så kallade bacha posh, flickor förklädda till pojkar, som alla vet finns men ingen pratar om i Afghanistan. Boken är skriven på engelska och översatt av Ann Marie Ljungberg.

Azita sitter i Afghanistans parlament och en av hennes döttrar är utklädd till pojke för att hennes status ska höjas. En kvinna utan son är mycket mindre värd och får inte röra sig lika fritt. En kvinnas uppgift i Afghanistan är nämligen enbart att föda fram söner. Jenny Nordgren börjar luska i fenomenet och finner att många pojkar därute egentligen är flickor. Vissa är pojkar för att kunna arbeta och försörja sin familj, andra är de för att höja familjens status eller för att ha en magisk kraft på familjen så att modern föder en son härnäst. De flesta bacha posh blir flickor i god tid före puberteten, men Nordgren har även träffat dem som i vuxen ålder fortfarande lever som män. De har valt friheten framför möjligheten att bilda familj.

De förklädda flickorna i Kabul är en reportagebok från Afghanistan mellan 2011 och 2014, men det är också en bok om könsidentitet och kvinnoförtryck. Den sociala kontrollen är enorm och rädslan för att hamna utanför är minst lika stor. Som kvinna lever du totalt isolerad och helt utlämnad till den far, makes eller sons godtycke. De flesta kvinnor lever mer eller mindre inlåsta i sina hem. Med FN:s och USA:s närvaro i landet har det försökts råda bot på detta. Genuskurser för kvinnor har varit ett recept. Problemet är bara att när jämställdhet riktas mot ett kön så är det något som konservativa män ofta känner att de måste vara emot och det är ju fortfarande de som har makten. Istället för genuskurser bör det satsar på stabila institutioner, menar Nordberg. För vem vinner på att vara stark i sig själv när man ändå inte kan gå till en domstol och få maken fälld för misshandel utan istället förlorar vårdnaden om sina barn? När männen som dömer eller ska upprätthålla ordning fortfarande ser kvinnor som andra klassens, nej fjärde klassens medborgare, är genuskurser för kvinnor inte så mycket värt.

Boken fyllde mig med så mycket tankar och var oerhört intressant och viktig, men den var lite spretig och ibland hade jag svårt att hitta den röda tråden. Huvuddelen handlar om bacha posh, konsekvenser och huruvida könsförvirring kan skapas. Hon tar också upp förekomsten av detta fenomen i andra länder där det finns ofria grupper (judar som låtsades vara kristna i Nazityskland och svarta som blekte sin hy i Sydafrika). Men så pratar hon också om jämställdhet och missriktat bistånd. Det funkar tillslut, men under läsandet gång kunde det bitvis vara lite förvirrande. Det är en mycket läsvärd bok och mötena med de afghanska kvinnorna är gripande och Nordberg beskriver deras liv enkelt och utan att det blir ett gottande i elände.

Azita var med i Skavlan tidigare i vår.

Läs mer: Adlibris, Bokus, DN, SvD, GP, Sydsvenskan