Recension: Noll, Ingrid; Mina älskades huvuden; 1993

Jag vet att jag har läst Mina älskades huvuden av Ingrid Noll. Jag vet att jag älskade den, men jag minns inte vad den handlade om. Därför läste jag om den.

Maja och Cora är bästa vänner och de gör precis allt för varandra. De till och med täcker upp för varandras bestialiska mord. Men trots att det handlar om två flickor, senare unga kvinnor, som stjäl och dödar så är det en fin berättelse om vänskap. Det är också en berättelse om dysfunktionella familjer, dels dem som inte har så mycket pengar och dels dem som har mer än de behöver. Både Maja och Cora suktar efter kärlek och vet inte riktigt hur de ska bete sig gentemot män. Maja blir gravid som nittonåring med en katolsk läkarstudent och gifter sig med honom. Cora hittar en rik äldre herre i Italien. Det är i den äldre herrens hus som de senare kommer att bosätta sig båda två, eller alla tre om man räknar med Majas son.

Jag blev besviken. Jag tyckte inte alls att Mina älskades huvuden var bra. Jag läste och läste och bara önskade att det skulle ta slut. Men så var det ca 100 sidor kvar och då vände den lite. Var det bara det sista som jag mindes? Var det därför jag tyckte den var så bra? Eller kunde jag som 37-rång helt enkelt inte se igenom att huvudpersonerna dödade alla de inte ville ha i sitt liv och som förstörde deras planer? Jag vet inte om jag ska läsa Den lömska apotekaren och därmed riskera ännu en besvikelse.