Recension: Etxebarría, Lucía; Kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel; 1997

Jag fick tips om Lucía Etxebarrías bok Kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel av Boel på Böcker emellan, som också haft en spansk utmaning på sin blogg. Jag tyckte att det skulle bli kul att läsa en något mer modern roman, även om det nu faktiskt har 17 år på nacken.

Systrarna Cristina, Rosa och Ana är extremt olika på ytan. Cristina är yngst, jobbar i en bar och (över)lever på droger och sex. Rosa är mellansystern som är den smarta och som har ett välbetalt jobb, men ingen livskamrat eller ens älskare. Ana är äldst, har man och ett litet barn och levde livet som hemmafru, men är nu på väg långt ner i depression och tablettmissbruk. De pratar inte längre med varandra och kan inte vara en hjälpande hand när de alla tre blir deprimerade och missbrukare på ett eller annat sätt. De plågas alla av fadern som lämnade hemmet när de var små och modern som inte klarade av att hålla ihop familjen (det var Anas uppgift). De har också råkat ut för stora kärlekssorger och sexuella övergrepp.

Det som i början verkade vara någon slags ny femtio nyanser visade sig efter hand vara en mer allvarlig och även feministisk bok. Systrarna är tre extremer och ingen är lycklig. Alla skulle må bra av att vara lite som de andra. Jag ömmade kanske mest för Rosa, för att feministiska jag på något sätt tyckte att hon hade gjort allt rätt från början, men de andras historier fick mig ändå att tänka efter. Kapitlen berättas av systrarna var och en för sig och jag tyckte att de om Cristina kunde bli väl pratiga och långrandiga. Det blev lite för mycket droger och sex för att det skulle bli spännande. Det som fick mig att hela tiden fortsätta att läsa var att jag blev oerhört nyfiken på hur det skulle sluta. Upplösningen lät dock vänta på sig, men hur det slutar ska jag såklart inte avslöja.

Jag håller med Boel om att det vore spännande att läsa en bok som är ännu mer modern eftersom det förhoppningsvis hänt en del i Spanien på nästan 20 år. Är idealet fortfarande hemmafru och utbildas spanska flickor fortfarande av nunnor som hävdar att män inte kan kontrollera sin sexualitet och att ingen vill ha en begagnad kvinna? Eller är det bättre förutsättningar för dagens unga kvinnor i Spanien?