Jag har läst Katitzi för första gången på 30 år

Jag läste idag ut Katizti, den första delen i Katarina Taikons svit om sitt liv. Jag läste bilderböckerna om henne när jag var hemma hos min klasskompis och granne Camilla i början på 80-talet. Vi satt hemma hos henne och lyssnade på kassettband med uppläsningar av böckerna och bläddrade i seriealbumen.

Jag kommer att skriva om Katitzi under barnboksveckan, men nu vill jag berätta en egen liten historia från min barndom. Några år efter jag satt hemma hos Camilla och lyssnade på Katarina Taikons ljudböcker var jag på campingsemester med mina föräldrar. En kväll våldgästades de en kväll av en synnerligen onykter kvinna. När jag kom tillbaka från lek sa hon hånfullt glatt till min föräldrar: Vilken liten tattarunge ni har! Jag var tillräckligt gammal för att förstå att det inte var något positivt och frågade mamma senare var det betydde. Tattare är ungefär som Katitzi, svarade hon och jag kunde då leende tänka att jag såg ut som en tattarunge. Jag såg ut som Katitzi.