Recension: García Lorca, Federico; Kvinnodramerna; 1933-36

När jag efterlyste böcker från Spanien till min semesterutmaning fick jag tips om den spanske poeten och dramatikern Federico García Lorca. Jag blev riktigt intresserad av att läsa honom när jag förstod att han faktiskt skulle kunna vara feminist. Kvinnodramerna är en samling av tre dramer som alla har ett kvinnotema, eller för all del, ett feministiskt tema. Det är Blodsbröllop, Yerma och Bernardas hus. De har alla gemensamt att de handlar om kärlek och passion, manligt och kvinnligt och frihet och ofrihet.

García Lorca mördades av Francos hejdukar 1936 dels för att han ansågs vara radikal och ha vänstersympatier och dels för att han var homosexuell. Han mördades under sin mest produktiva tid i sitt författarskap. Kvinnodramerna är influerade av de grekiska tragedierna.

Blodbröllop är kanske hans mest kända verk och den handlar om släkten som hämnas för gamla oförrätter. Sonen har gift sig med en kvinna som tidigare haft en älskare som hon fortfarande älskar. Både frun och älskaren får sätta livet till i detta blodiga drama. I pjäsen framgår det tydligt att kvinnor inte har någon makt över äktenskap och kärlek och den visar hur orättvisan mellan könen kan slå hårt mot kvinnor.

I Yerma önskar huvudpersonen sig mest av allt ett barn, men hon är fast i ett äktenskap med en man som inga barn vill ha. Han ber henne foga sig och till slut blir hon så arg på honom att hon stryper honom. Yerma var den mest feministiska av dramerna och hade många diskussioner om kvinnans lott att sitta på sin kammare och sy. Det enda hon skulle kunna ha glädje av var barn och fick hon inga så var hon heller ingen. Kvinnan hade inte makten att gå ifrån mannen som inte längre älskade henne eller ville älska med henne.

Bernardas hus handlar om kvinnor som älskar någon som de inte får gifta sig med. I den är det, som det också är i de andra två, äldre kvinnor som står för de patriarkala idéerna och vill utkräva hämnd på den som inte gör som familjen bestämt. Ingen som går emot strömmen ska få leva. Brutal pjäs med lika brutalt slut som de andra två.

Jag blev mycket imponerad av García Lorca och jag är glad att jag läste Kvinnodramerna. Jag skulle gärna se dem om de sattes upp någon gång och jag kommer säkert att läsa fler verk av honom. Jag tyckte mest om Yerma eftersom den feministiska diskussionen i den var så tydlig, men alla tre var intressanta ur den aspekten. Det är kvinnor som drar nitlotten i livet och tvingas stänga in sig, men det är också kvinnor som ser till att konventionerna efterlevs i generation efter generation. Så såg det ut då och så ser det ut på många håll i världen idag. Det är lätt att förstå att García Lorca var kontroversiell, för den här typen av samhällskritik var det nog många som inte klarade av. Det har i alla tider behövts människor som tagit fajten mot förlegade konventioner och det var verkligen synd för Spanien och världen att  García Lorca inte tilläts leva längre än till 1936 då han bara var 38 år.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Tranan