Får man ta med barnen på restaurang?

Jag läste igår Cissi Wallins blogg om barn, shopping, restaurangbesök och mat. Jag kan inte heller förstå hur någon kan tro att en unge skulle älska att gå på mellandagsrea, men Wallins inlägg präglas av just det som hon är medveten om, men inte vill tro påverkar – hon har inga egna barn.

Är det något jag lärt mig med tiden sedan jag blev förälder är att det är dumt att döma. Innan jag fick barn har jag många tankar på vad jag skulle och inte skulle göra med mina barn, men det är svårt att veta hur det kommer att bli. Alla barn är olika, så det går inte att ha en exakt mall.

Låt mig ta två exempel: Att låta barnet skrika sig till sömns för att sova bättre låter grymt. Jag skulle aldrig göra det, trodde jag. Men så fick jag ett  barn som inte kunde somna om om han inte fick dricka välling. så mycket som en liter välling kunde gå åt på en natt. Det är inte bra för ett barn. Först när vi insåg det, vågade vi testa den så fruktade skrikmetoden. Det var inte roligt, men efter det klarade han att somna om utan mat. För det andra anses det av många grymt att låta sitt barn väckas under vilan på dagis. När vi nu har ett barn som somnar vid elva på kvällarna och helst sover till halv tio så måste vi göra något åt middagsluren. Båda dessa saker kan mer självsäkra föräldrar med barn utan sömnproblem anklaga dig öppet för. Dina barn blir traumatiserade för livet bara för att du är egoistisk nog att vilja sova eller få lite fritid. Så enkelt är det alltså inte alltid.

Vad har detta med Cissi Wallins inlägg att göra? Jo, hon anklagar föräldrar för att vara egoistiska och vilja göra samma saker som innan man fick barn. Kanske är det så att mellandagsrean är den enda möjligheten att få lite billiga kläder till barnet eller några roliga leksaker. Utan hjälp med barnvakt kanske det inte finns några alternativ till att ta med sig ungarna. Att säga att den som har råd att shoppa har råd med barnvakt, är otroligt fördomsfullt.

Får man ta med sig barnen på restaurang? Ja, självklart säger jag! Så länge man respekterar att barn inte är välkomna överallt och gör allt för att barnen inte ska störa andra gäster så måste man kunna göra det. Det är såklart inte för barnens bästa, men det behöver inte alls vara dåligt för barnen att komma ut och få se andra människor och äta i en annan miljö. Ibland kan det också vara så att restaurang (eller McDonalds) är det enda alternativet för att få ihop en familj med två heltidsarbetande som helt plötsligt hade kvällsmöte båda två. Visst vi hade kunnat  flytta och säga upp städhjälpen och därmed haft råd att gå ner på deltid så hade det aldrig behövt hända. Men är barnens bästa verkligen alltid barnens bästa? Kan inte ett besök med glada heltidsarbetande föräldrar på restaurang till och med vara bra för ett barn?

Och så det här med att matcurla. Vi gör helst inte det, men så står man där en dag och vet att ungen inte kommer att äta något som man själv är sugen på, så visst händer det att vi lagar något annat till honom. Jag skulle aldrig göra det, har jag sagt, men verkligheten är inte alltid som teorin.

Så snälla alla föräldrar och andra tyckare, döm inte. Även om de finns föräldrar som verkligen inte vill sitt barns bästa, så är de nog ganska få. De flesta gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar och ibland finns det inga alternativ till det som för andra kan se ut som grymt eller fruktansvärt onödigt.

Far och son äter lunch på familjevänlig restaurang på Kinnekulle.