Tjukovskaja, Lidia; Det tomma hemmet; 1940

Jag fick rekommendation av min vän Amanda Lövkvist att läsa Lidia Tjukovskajas till stor del självbiografiska roman Det tomma hemmet. Den skrevs 1940, under Stalins terror, men hon kunde inte publicera boken i Sovjetunionen förrän på åttiotalet. I Sverige gavs den ut första gången 1969. Den utgåvan jag har läst är från Ruin förlag 2013. Amanda har varit med och reviderat översättningen.

Året är 1937 och det är mitt under Stalins värsta terror. Sofia Pertovna bor i Leningrad och hon är änka med en vuxen son. Livet för dem är ganska ordinärt med sovjetiska mått, fram till den dagen då sonen Kolja grips. Sofia är övertygad om att det är ett missförstånd. Sonen är medlem i det sovjetiska kommunistpartiet ungdomsförbund Komsomol och har varit med i tidningen Pravda. Hon tror att han snart ska vara ute igen. Det visar sig inte vara så enkelt. Sakta men säkert börjar det gå upp för Sofia att staten och rättssystemet kanske inte är helt igenom rättvist.

Berättelsen om Sofia Petrovna var en fantastisk läsupplevelse! Att läsa om kommunistisk diktatur och terror handlar ofta om fångläger och/eller tortyr. Det tomma hemmet handlar istället om vardagen, ändå känner man som läsare det krypande obehaget hela tiden. Jag tyckte om att läsa om Sofias inre förändring från att vara aningslös och tro folk om gott, till att sakta men säkert börjar misstro systemet. Det var en mycket skickligt berättad historia.

Läs mer: Adlibris, Bokus