Jag blev så oerhört glad igår när jag såg Petra Medes pausunderhållning. Visst, att skämta om att svenskar tycker att det är så roligt att driva med sig själva, är väl beprövat, men gårdagens inslag i Eurovision Song Contest var mer än så. Det var förtäckt reklam för våra svenska värderingar som vi är så stolta över.
Pappalediga män är något vi har och kan vara stolta över och också något som provocerar en och annan knökkonservativ bakåtsträvare ute i Europa. Därför var det mycket bra att vi lyfte fram det. När konservativa kan provoceras så är det bra om man gör det. Likaså var inslaget om homovigslar också fantastiskt kul.
Det är inte bara viktigt för kvinnor och män i övriga Europa, det är också viktigt för oss här hemma. Vi sätter en bild av att pappalediga män inte bara är sexigt, coolt och imponerande – det är helt normalt för oss. För att få till strukturförädringar behövs sådana här bilder.
Här skriver Aftonbladet om inslaget samt hintar om homosexuella och att det var en medveten strategi att ta ställning för homosexuella. Jag tycker att ta ställning för den svenska pappan också var viktig. Den säger mycket om hur vi i Sverige ser på jämställdhet och föräldraskap.
UPPDATERAT
Här är klippet för er som inte sett det:
Och för er som vill veta vad jag som eurovisionnörd hejade på igår så såg min topp fem ut som följer:
1. Ungern
2. Holland
3. Island
4. Estland
5. Danmark
Ingen hjärta och smärta på slaviska språk i år så hjärta och smärta på isländska och estniska fick duga. Men bäst av allt var en ungersk hipster.
2 kommentarer
Jag tycker också det var bra att göra politiska ställningstaganden i pausunderhållningen. Min dröm är att det inte ska behöva pratas om mamma- respektive pappaledighet. Det ska vara en föräldraledighet som naturligt delas lika mellan barnets föräldrar. Oberoende av deras kön. Tyvärr är vi inte alls där än, men vi är på rätt väg. Nu gäller det att inte slå sig tillro med det vi har nu, utan fortsätta kämpa.
Kul att du gillade Hollands och Islands bidrag! Det gjorde jag med.
Författare
Precis, det vore drömmen, men nu ser det ju inte riktigt ut så. Att sätta bilden är kanske att komma en bit på vägen, jag tror det iaf. Man måste ju vara optimistisk 🙂
Fantastiska ballader! Och Estland också.