Då var det dags att recensera lite bisarr litteratur. Eller kanske inte bisarr, men något ni läsare förmodligen absolut inte har läst. Women in Thai literature fann jag på ett antikvariat och kunde inte låta bli. Den är utgiven 1992 av Thailands regering. Såhär i källkritikens dagar så ska man alltid hålla sig aningen skeptisk till skrifter som ges ut av diktaturregimer.
Boken har ett redaktionsråd med flera personer som nämns i slutet av boken. Jag valde ut en som författare och när jag googlade namnet visade det sig vara en thailändsk feminist! Jag har tidigare letat översatt litteratur av henne, men inte funnit. Här kan ni läsa mer om Nilawan Pintong. Nu när jag länkade till Wikipedia så fann jag att hon avled för en dryg månad sedan. Det var tråkigt. Jag återkommer till henne i ett separat inlägg.
Women in Thail literature går igenom den thailändska litteraturen från 1100-talet fram till 1800-talet. Den heter Book I inom parentes så jag gissar att det skulle göras fler böcker. Vid en snabb googling verkar så inte ha blivit fallet, men där kan jag ha fel. I början var kvinnor och män mer jämställda i litteraturen, vilket väl också speglar det thailändska samhället, för att senare bli mer bihang till männen. De flesta berättelser efter den första perioden handlar om kvinnor som objekt och utan rättigheter. Boken avslutas lie bättre med en saga som visar en kvinna som väljer sin egen kärlek, mot sin fars vilja. Det verkade vara en fin saga ur den aspekten, men oerhört rasistisk eftersom hon gifte sig med en svart man (som naturligtvis illustreras med blackface).
Det var kanske inte den mest intressanta bok jag har läst, men lite kul var det ändå att få följa kvinnornas utveckling i den thailändska litteraturen. Det som till en början verkade vara ren propaganda, verkade faktiskt vara en ganska bra sammanställning. Jag blev lite mer intresserad nu efteråt, när jag förstått att en av Thailands främsta feminister varit med och skrivit. Så nu får jag ta och fördjupa mig lite i henne!
