Då har jag kommit till den andra boken i mitt omläsningsprojekt, The color purple av Alice Walker. Boken, som på svenska heter Purpurfärgen, läste jag på gymnasiet och älskade. Den ingår i den feministiska litteraturkanon som jag satte samma 2013. Sedan 2013 har jag tänkt att jag borde läsa den på originalspråk, då just huvudpersonens språk förändras i takt med att hon förändras.
Celie är en fattig flicka från den amerikanska södern. Hennes mamma är död och hennes pappa vill se henne bortgift. Tillsammans med sin far har hon två barn som adopterats bort vid födseln. När pappan finner Albert, som är villig att gifta sig med Celie trots att hon är ful, ser han till att det blir så. Celie ska ta hand om Alberts barn och är såklart inte överförtjust, men tanken att slippa pappan är ändå ett plus i sammanhanget.
Det som smärtar Celie mest är att skiljas från sin syster. Nettie kommer och hälsar på, men Albert vill inte att Celie ska ta uppmärksamhet från Alberts barn, så han skickar iväg henne. Livet blir betydligt sämre igen, men så kommer Alberts älskarinna Shug på besök och Celies liv ska ändras i grunden. Av Shug kommer hon att lära sig skriva, bli självständig och njuta av sex. Det sistnämnda både med sig själv och med Shug.
Jag sträckläste inte boken på samma sätt som jag gjorde 1995 eller när det nu var jag läste den sist, men den är lika bra. Såklart är den det. Det är en bok att läsa om då och då och nu ska jag även se den nya filmatiseringen som finns på HBO. Min mamma har sett den och rekommenderat den. Jag tror att Woopi Goldberg, som spelade Celie i den gamla versionen, även är med i den ya på ett hörn.
Jag har tidigare recenserat boken, läs den äldre och kortare texten här.
