Mycket lite litauisk kvinnolitteratur är översatt till svenska. Bokförlaget Tranan, som ger ut böcker från hela världen, har gett ut en novellsamling av ett antal litauiska författare, Litauen berättar: Att avregistrera ett spöke. Ett par av dem är skrivna av kvinnor och dessutom intressanta för Feministbiblioteket. Jag recenserar varje novell för sig och den här recensionen är av två noveller av samma författare.
I bokens förord, skrivet av Loreta Mačianskaitė, får vi veta att Bitė Vilimaitė är den som brutit med det sovjetiska kvinnoidealet. I sovjetiska romaner är kvinnan antingen höjd till skyarna eller fallen. Därför läste jag hennes noveller med extra starka genusglasögon. Både Malhackad och Mjölkklubben har män i huvudrollen och kvinnor är bara bifigurer. I Malhackad är det en hemsk son som motvilligt tar hand om sin döende mor som är den vars tankar vi får följa. Det är inte förrän modern dör som sonen förstår vad han har förlorat. I Mjökklubben får vi möta den uppblåsta och självgoda mannen som faller på slutet.
Jag letade efter nya kvinnoroller, men tyckte kanske att just dessa två novellen var så representativa för det. Vilimaitė är en populär författare i Litauen om man får tro mina litauiska kontakter och det är inte svårt att förstå. Språket är fantastiskt och den mystiska handlingen likaså. Jag bara önskar att jag fått lite bättre exempel på att skildra kvinnan på ett modernare sett.
1 ping
[…] Ivanauskaitė, Jurga; Häxan och regnet: 1993 Juknaitė, Vanda; Glaslandet; 1995 Kalinauskaitė, Danutė; Att avregistrera ett spöke; 2004 Radvilavičiutė, Giedra; Hejsan; 2004 Skablauskaitė, Jolita; Tiden läker; 1993 Vilimaitė, Bitė; Malhackad och Mjölkklubben; 2002 […]