Min favorit feelgoodförfattare Mhairi McFarlane har kommit ut med en ny bok, Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts. Jag hade velat läsa boken, men valde lyssningsalternativet då jag ofta saknar böcker att just lyssna på. Boken lästes upp av Rachel Molin och är utgiven på Harper Collins Nordic. En stor eloge till översättaren som kom på att If I never met you kunde bli strofen från Lisa Ekdahls Vem vet.
Laurie är stadgad sedan tidiga ungdomsår och hon lever det liv hon tror sig vilja leva med sambo och som advokat på en stor byrå. Så en dag slår bomben ner, hennes pojkvän Dan vill göra slut. Det stannar inte vid det, utan han har dessutom hittat en ny som är med barn. Dessutom jobbar Dan och Laurie ihop. Laurie är fortfarande i chock när hon en dag fastnar i en hiss på jobbet med firmans bad boy Jamie. De går ut och tar ett glas efteråt och har oväntat trevligt. Jamie kommer då med ett förslag. han vill bli delägare och behöver tas mer seriöst, dvs han behöver en flickvän. Laurie vill hämnas på Dan och inget skulle såra honom mer än att Laurie blir tillsammans med Jamie. Laurie säger ja trots alla varningsklockor.
Temat kändes bekant och jag tyckte att det lät ovanligt klyschigt för att vara Mhairi McFarlane. Men det är inte för inte som hon är min favoritförfattare i genren. Det är inte en ytlig hämdberättelse, utan något mycket djupare. När Dan väl blir svartsjuk är hämnden inte ljuv, utan bara hemsk. Det som är det finaste med historien är den tydliga feministiska budskapet om att stå på egna ben och klara av saker själv. När ”förhållandet” blir offentligt på jobbet är det många som vill skydda Laurie från att bli sviken. Men Laurie, som då vet att Jamie inte är den player han utger sig för att vara, vill inte bli mästrad av folk som låtsas bry sig om henne.
Såklart visar det sig att Jamie är en fin kille, men han är inte onaturligt god. Han har sin sidor och kan vara svår att läsa. Jag älskar Mhairi MacFarlanes sätt att skriva feelgood och jag skulle klassa Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts som en av de bättre. Jag kunde inte låta bli att jämföra den med en julbok jag läste förrförra julen, Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri. Den boken var bra, men trots det är det verkligen klasskillnad. Laurie är smart och har huvudet på skaft. Hon är dessutom färgad och diskussioner om rasism är ständigt närvarande. Jamie gillar henne för att hon är just smart och rolig och Dan som ex är inget monster. Det blir så mycket mer fylligt när McFarlane skriver feelgood!
Nästa vecka ska vi prata om Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts i bokcirkeln bokhörnan!
2 kommentarer
Åh, vad kul att du gillade den! Jag är så sugen på att läsa den, men vill liksom suga lite på karamellen ett tag… Jag tycker Mhairi McFairlane är något alldeles i en egen klass, jag tänker en tidig Marian Keyes. Inte alls som mycket av den feelgood som ges ut i dag som alldeles för ofta handlar om någon som ska rusta upp något gammal pensionat eller hunddagis. Och laga olika sorters mat. Boooooring! Mhairi McFarlane skriver om sånt som är intressant på riktigt!
Författare
Precis så! Inget brödbak och ofta ett jobbigt förflutet och en svärta under det romantiska.