Chick lit har varit en utskälld genre och det låter onekligen lite märkligt att just tjejlitteratur skulle vara en egen typ av böcker. Som om att läsa om kvinnor i dagens samhälle skulle vara lite mindre värt. Men jag finner ingen bättre benämning, så jag håller mig till chick lit och jag tycker faktiskt inte att det är något fel på genren, även om benämningen skulle kunna vara bättre.
Marian Keyes och Helen Fielding (Brigdet Jones dagbok) får nog ses som de som startskottet för den nya kvinnolitteraturen. Det var vid det här laget flera män som gav ut samma typer av böcker. Nick Hornby har skrivit om fotbollsfan och musikälskare mitt i London och huvudpersonerna är män som kämpar för att få kärleken eller hålla ihop sitt liv med sin hobby och alla krav och måsten. Det är inte helt olikt vad Keyes och Fielding skriver om, men trots det har inte böckerna om unga män inte fått någon egen genre. Det är intressant.
Jag läser inte så mycket chick lit längre, men jag har läst nästan alla Keyes böcker innan jag tröttnade för några år sedan. Men då och då har jag läst någon av alla andra kvinnor som skriver liknande böcker och jag har märkt att ganska ofta finns det ett feministiskt tema. Marian Keyes säger själv i en intervju i SvD 2007:
Nu ser jag genren som en postfeministisk litteratur som skildrar förvirringen som drabbade kvinnor på 90-talet när vi fick veta att vi var jämlika fast vi visste att så var inte alls fallet. Kvinnor som rackar ner på genren kallar jag för kollaboratörer, de vill verka duktiga och vara som män.
Jag tycker att detta är en spännande syn som jag nu i efterhand kan skriva under på. Vissa böcker är dåligt skrivna, men så är det bland många olika typer av böcker. Jag tycker inte att det är något fel på genren, även om jag såklart inte gillar alla sådana böcker. Då och då byter jag en deckare mot en bok om en modern kvinna och ibland blir jag positivt överraskad och ibland inte. Det kan hända att jag kommer att publicera en och annan bok på temat som jag läst tidigare. Först ut kommer att bli Vattenmelonen av Marian Keyes, en bok jag tryckte mycket om.
Läs här mina recensioner av feministiska böcker i chick lit-genren.
8 kommentarer
1 ping
Hoppa till kommentarformuläret
Lad-lit kallas genren om män av män. Jag gillar också chick lit, har läst kvinnohistoria, intresserar mig för genusfrågor. Den kombinationen funkar. Också. Simona Ahrnstedt skrev en bra artikel om det nyligen. Du kanske har läst den. Jag ser fram emot Keyes nya, men gillar En oväntad semester bäst. Läser just nu Allt för dig ,där kvinnofrågan är mycket central. Kanske något för dig?
Åh, tack för upplysningen om lad-lit! Jag ska googla fram artikeln. Låter spännande. Jag har intresserat mig halvmycket för detta på sistone, men kan definitivt läsa in mig mer.
Allt för dig, vem har skrivit den?
Jag var på en föreläsning förra hösten där jag fick veta att det faktiskt finns en genrebeskrivning ”lad lit” – men huruvida den innebär något särskilt vet jag inte…
Själv är jag ganska hooked på hen lit eftersom det handlar om kvinnor i min egen ålder och liv jag kan känna igen mig i… som att skiljas… att barnen flyger ut… att en kanske startar en ny relation, sent i livet, som av naturliga skäl har andra”problem” att brottas med än huruvida en ska skaffa barn, gifta sig och sådant…
Det jag tycker är gemensamt för dessa genrer är att vänskap mellan kvinnor är det centrala… den går före även kärleken… och likaså vikten av att g ö r a något i sitt liv… jobba, hitta en mening med det – som inte alls behöver handla om en kärleksrelation… Typ.
Det är ju det som är det feministiska i det hela, just att klara sig själva och inse att det finns något i kvinnlig vänskap. Det är det jag har gillat med Keyes och nu när jag skriver om henne och diksuterar henne så känner jag att jag måste läsa mer 🙂
Jag har ju ett par år kvar till mitt barn flyger ut (han är snart ett år) så jag får helt enkelt se hen lit som något att ser fram emot!
Jag vet ärligt talar inte vilka författare som möjligtvis skulle kunna räknas till chick-lit, men Marian Keyes kommer nog alltid att förbli en favorit. Hennes böcker känns lite mer… tänkvärda.
Jag har även läst Livets aviga och räta om ett gäng kvinnor i USA som samlas kring en kurs i stickning. Den är väldigt bra, men hemsk sorglig. Annars är väl Alla shopoholic-böckerna också chick lit, men dem har jag ratat efter den första.
Sheila Oflanagan har skrivit Allt för dig. //Feelgoodbibliotekarien som glömde att presentera sig ovan.
I den här boken: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170186197 Chick lit, från glamour till vardagsrealism, kan man nog få en del svar om chick lit.
[…] i hennes väska kunde jag se en bok – en typisk chick lit. Jag tog upp det och berättade om mitt inlägg häromdagen. Hon läser mycket tung litteratur i jobbet och sa att hon helt enkelt inte orkar läsa mer än […]