Recension: Agnér, Kristina; Var inte rädd för mörkret; 2021

När jag var bloggambassadör för bokmässan 2014 var jag det tillsammans med bland andra Kristina Agnér, som vid den tiden drev bokbloggen Bokdetektiven. Nu har hon romandebuterat med Var inte rädd för mörkret på Albert Bonniers förlag. Jag valde att lyssna på boken på Storytel, inläst av Anja Lundqvist.

Alva kommer till den lilla fiktiva byn Tosseboda i Småland för att begrava sin mamma. Hon ve inte så mycket om sin historia, mer än att mammans mor, faster Tove, inte var hennes riktiga mor utan hennes faster. I Tosseboda får hon veta att hennes mormor försvann spårlöst på 60-talet och aldrig hittades. Som om den upptäckten inte vore nog, får hon veta att henens mamma inte dött en naturlig dör, utan troligen blivit mördad. Tillsammans med Tossebodas lite knepiga unga polis försöker Alva nysta i fallet. Fler pusselbitar läggs på plats och den unga polisen växlar från att vara mycket märkligt, till att vara oerhört attraktiv.

Var inte rädd för mörkret är som en klassisk feelgood och deckare i ett, men med fokus på deckargenren. Det är ett spännande fall som handlar om ett försvinnande för längre sedan och sedan ett mord i nutid. Det kunde tidigt konstateras att de har med det varandra att göra. Jag tyckte att det var oerhört spännande och jag tyckte mycket om boken.

Boken är välskriven och en mycket bra debut. Jag tycker att man skulle kunna kalla genren en pusseldeckare som möter Morden i Midsomer. Pusseldeckare, i sin klassiska form, fungerar dåligt i modern litteratur så nya sådana måste ofta skrivas i historiska tid eller på en öda plats utan mobiltäckning osv. Kristina Agnér lyckas bra med att bara ha en handfull personer där man snabbt misstänker att mördaren finns mitt ibland dem. Det blir varken krystat eller osannolikt, utan bara spännande och trevligt.