Lite bokryggpoesi från några favoriter ur min bokhylla.
Jag har skrivit tidigare att januari är utmaningarnas tid på de flesta bokbloggar. Vissa känner att de hellre ägnar sig åt lustläsning och vill inte ha några krav på sig. Andra tycker att det är bisarrt att räkna hur många böcker man läser och att det är ett konstigt sätt att se på litteratur. Just räknande och utmaningen i att läsa många böcker möts ofta med skepsis.
För det första måste jag säga att för mig är utmaningar lustläsning. Jag tycker om att få en extra spark i baken att läsa något från ett visst land, en viss genre eller vad det nu kan vara. Det hjälper mig framåt i min läsning. Vi är alla olika och den som tycker att det är tråkigt att läsa efter en förutbestämd lista eller ram, mår nog bättre utan läsutmaningar. Jag fullföljer inte utmaningar jag tröttnar på eller finner meningslösa med tiden.
Självklart är det inte kvantitet det handlar om när man läser och det är framförallt ingen tävling. Jag visste att jag var kapabel att läsa 150 böcker på ett år när jag förra året satte upp det läsmålet. Jag skulle inte få något pris om jag klarade det eller behöva skämmas om jag inte gjorde det. Av mina 150 böcker är således inte alla 100 sidor långa barn- och ungdomsböcker eller serier. Men några är det. Och några är 500 sidor långa romaner. Några är böcker på tyska. För mig var målet en sporre att ibland lägga ifrån sig telefonen och läsa istället. Eller öppna Storytel istället för Instagram när jag ammade. Målet var inte att sätta kvantitet framför kvalitet. Att räkna böcker jag läser är också ett sätt att de hur mycket jag läser.
Sedan detta med utmaning att läsa från olika länder och på andra språk eller läsa böcker som någon annan bokbloggare valt ut är för mig ett sätt att vidga mina vyer. Jag tycker om att inte bara läsa, utan också lära mig saker. Varje bok jag läser behöver inte ge mig något mer än bara njutning för stunden, men jag vill att några böcker ska göra det. Världsläsningen har gett mig otroligt mycket. Genom skönlitteratur och biografier har jag lärt mig om Sandinisternas kamp i Nicaragua, om svarta kvinnors situation under apartheid i Sydafrika och kriget i Bangladesh. Värdefullt för mig och jag vill ha mer sånt.
Det är klart att jag ibland tänkt ”för vem gör jag detta” när jag läst någon trist poet från förra sekelskiftet bara för att han har fått nobelpriset. Men ibland är böcker roligare att ha läst än att läsa och att kunna säga att jag har läst alla nobelpristagare vore trots allt häftigt. Tycker jag.
Alla läser på sitt sätt och detta är mitt. Inget är bisarrt eller ett konstigt sätt att se på litteratur. Det viktigaste är att man läser och läser gör man bäst i sin takt och efter sina intressen.
6 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Jag gillar utmaningar eftersom de får mig att röra mig utanför min bekvämlighetszon och läsa författare och böcker jag annars inte skulle ha läst.
Författare
Det tycker jag också är bland det viktigaste! Jag hade aldrig läst en polsk Trainspotting eller slovenska noveller om det inte hade varit för mina utmaningar 🙂
Bra skrivet! Just så skulle jag vilja att läsutmaningar fungerade för mig också och det gjorde de för några år sedan. Men sen vet jag inte om jag tog mig an för många och att det då började kännas som ett krav istället… Eller om bara livet har varit alldeles för stressigt senaste åren. Hm. Men jag blev peppad av ditt inlägg att faktiskt kanske försöka mig på en läsutmaning i år.
Just nu är jag lite fast i Hamsuns Sult (på norska) som är ett bokcirkelprojekt och jag har kommit just dit du skriver: ”Varför läser jag det här, egentligen”? Men du har ju också rätt i att vissa författare är kul att ha läst, även om läsningen inte alltid är superrolig.
Kort och gott: Tack för inlägget 🙂
Författare
Men så kan det ju vara. Jag försöker att bara lägga ner utmaningar om jag känner att de inte är roliga längre. Ibland rycks jag med fullständigt och är en av dem som begär upp böcker från bibliotekens magasin. Och då är det kul! Men när man tar i den där boken som man sagt att man ska läsa för 100:e gången och fortfarande känner att det inte är roligt, är det ju bara att lägga ner.
Kul att du gillade inlägget 🙂 Jag tycker att vi måste se att läsning är olika för olika personer och alla måste ju inte vidga sina vyer genom litteraturen. Det går ju att göra det på annat sätt.
Jag tog mig definitivt vatten över huvudet när det gäller utmaningar förra året. Nu har jag snarare hittat utmaningar där jag kan passa in böcker jag ändå har tänkt att läsa vilket gör att det ändå finns en teoretisk möjlighet att klara av dem.
Dessutom har jag valt utmaningar som sträcker sig over en lång tid, flera over hela året, och det underlättar ju också. Det är nog bara de där novellerna jag behöver komma igång med pronto 🙂
Författare
Jamen man måste ju känna att det är görbart. Antingen så skapar man en utmaning kring böcker man vill läsa eller så ger man sig i kast med något man är sjukt sugen på. Min språkutmaning är exempel på den första och EU-läsningen den andra. Vill hitta en utmaning som så totalt fångar mig som EU-läsningen, men har inte gjort det än. Jag valde ju att köra den på obestämd tid också för att det kändes som att det inte var något jag ville hafsa mig igenom och inget jag ville se om jag klarade på en viss tid.