Kyrka i Kiev. April 2001.
Det är förfärligt det som just nu sker i Ukraina och därför väljer jag att tillägna detta inlägg Ukraina och ukrainarna. Jag tänkte inte göra någon analys om exakt vad som sker eller varför, utan skriva lite om ett land och dess kultur. Ukraina är ett land jag varit i, två gånger. Första gången var jag i Kiev 2001 och andra gången i Donetsk (med övernattning i Kiev) 2005. Känns väldigt konstigt att ha varit i Donetsk och lite sorgligt att vi aldrig fick till den där semestern till Krim.
Kiev, vy över staden och Dnepr. April 2001.
Jag har läst ukrainsk litteratur, ätit ukrainsk mat och konsumerat ukrainsk musik. Jag tänkte dela med mig av lite kulturtips för att göra en hyllning till ett land i kris. Ukraina är ett självständigt land och de har egen kultur och egna författare och musikartister.
Ruslana vann Eurovision 2004 med Wild dances och 2014 fick jag möjlighet att träffa henne. Hon besökte Folkpartiet med liberala politiker efter ockupationen av Krim. Där fick jag höra henne och de andra ukrainarna stämma upp i sitt lands nationalsång. Det var ett underbart minne i allt elände då. Jag älskar låten Wild dances och kan fortfarande sätta på den när jag tränar. Andra oförglömliga ukrainska låtar är Jamalas 1944 från 2016 som vann, galna bidraget Dancing Lasha Tumbai med Verka Serduchka och den senaste Shum med Go_A.
Jag har inte läst så mycket ukrainsk litteratur, men å andra sidan var inte bara titeln, utan även innehållet, otroligt minnesvärt i Fältstudier i ukrainskt sex av feministen Oksana Zabuzjko. Ytterligare en minnesvärd bok och titel är En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka, en ukrainska som växt upp i exil i Storbritannien. Serhij Zjadan ska vara en av Ukrainas mest tongivande författare och Depeche Mode och Anarchy in the UKR står på att-läsa-listan (båda finns på svenska).
Böcker om Ukraina som är värda att nämna är Hundparken av Sofi Oksanen om surrogatmödrarskap och fattigdom samt skillnaden mellan att bo i Tallinn och bo på den ukrainska landsbygden på 80-talet. Anna-Lena Laurén och Peter Lodenius har skrivit en bra reportagebok, Gränslandet, om Ukraina 2013-2015. Jag har inte läst Kalle Kniiviläs Krim tillhör oss, men Kalle Kniivilä är alltid bra, så jag vågar rekommendera den oläst.
Det kändes konstigt att inte lägga upp något från den andra resan till Ukraina 2005, men då tog jag inga bilder. Det var en ukrainare som tog den här bilden på mig när jag höll föredrag om feminism för unga ukrainska liberaler på en kursgård utanför Donetsk. Jag vet att vi hade diskussionsövningar och att en punkt var ”tänk dig att din mamma kollar fotboll medan din pappa dammsuger”. Dammsugandet var det flera som nickade på, men fotboll, där gick gränsen. Inga mammor kollar på fotboll! Jag och Gunilla från Sverige som var där, är båda mycket intresserade av fotboll. Ukrainarna bara skakade skrattande på huvudet.
Åter till 2001 och något av en favoritbild. Jag ser ut att ha det så bra! Jag drack inte något inhemskt vin i Ukraina, men väl ett moldaviskt. Hade läst om att Moldavien hade en vinproduktion och ville testa. Här avnjuts ett glad moldaviskt vitt vin och till det kanske det blev en i Ukraina inköpt billig cigg. Det här var 2001 så det var ju inte så länge sedan, ett par år bara…
Jag önskar av hela mitt hjärta att ukrainarna får leva i fred och frihet i sitt land. Måtte denna kris snart vara över!
