I bokcirkeln Tretton nobelpristagare har vi kommit fram till Gabriela Mistral och Dikter i urval av Hjalmar Gullberg. Dikter är alltid svårt att läsa och ta till sig om man inte är van och det märktes lite på diskussionerna om Gabriela Mistrals dikter, men vi hade flera intressanta diskussionspunkter.
* Hur mycket är Gabriela Mistral och hur mycket tar Hjalmar Gullberg över? Det finns en introduktion innan varje dikt där Gullberg berättar lite om bakgrunden och hur den ska tolkas. Detta uppfattades till en början positivt av den ovana lyrikläsaren, men ju mer vi läste desto mer eniga blev vi om att Gullberg nog lägger väl mycket orden i munnen på Mistral.
* Som spinn på förra punkten diskuterade vi huruvida allt Mistral skriver om måste vara självupplevt. Vi vet att hon inte fick några egna bar och att hon tog hand om sin brors son som hon älskade som sin egen. Men måste allt som hon skriver om vara något hon upplevt själv? Gullberg verkar tycka det. Mistral reste mycket, kämpade mot orättvisor och var feminist. Hon kanske skrev om kvinnor hon träffat och deras upplevelser?
* Hennes kanske mest kända dikt Sången om en son är fantastiskt vacker, osar smärta och känns verkligen självupplevd. Smärtan över barnlösheten gick rakt in i hjärtat.
Jag skulle kunna tänka mig att läsa mer om detta med att kvinnor förväntas skriva självupplevda saker och huruvida det kan tillskrivas Mistral. I vilket fall som helst berörde Sången om en son mig djupt.
