Jag fick frågan att läsa boken Tisdag med Tolfterna av Lisbeth Håkansson Petrén för att den skulle passa in här på Feministbiblioteket. Tolfterna var ett grupp kvinnor i övre medelklassen vid förra sekelskiftet som inbjöd till samkväm kvinnor emellan över klassgränserna. Boken är utgiven på Stockholmiana förlag.
Tolfterna, med Ellen Key i spetsen, böjd in kvinnor från olika samhällsklasser för att delta i samkväm, lyssna på föredrag, låna böcker och spela spel. Det var ofta inte pengarna som de fattigare kvinnorna var mest avundsjuka på när det kom till överklassen, utan deras bildning. Med pengar kom möjlighet att gå i skolan, tillgång till böcker hemma och ofta en öppen diskussionsmiljö. Detta saknade de från de lägre samhällsklasserna ofta helt. I början var det svårt för inbjudarna att hantera klasskillnaderna. De bjöd på mat och de inbjudna tog ofta med sig den hem till sina barn. När de delade ut julklappar blev det nästa slagsmål över paketen. Kompromissen blev en liten fikahög på varje plats och en påse att ta med hem för den som önskade. Samkvämen pågick i 25 år, men självdog lite när kvinnor fick rösträtt. Då togs stafettpinnen över av Fogelstagruppen.
Lisbeth Håkansson Petrén har gjort ett gediget jobb med att sammanställa brev och andra dokument som finns bevarade från den här tiden och fått ihop en fin berättelse om dessa kvinnliga pionjärer. Det mest gripande är hur fruktansvärt stora klasskillnaderna var. En hemsk berättelse var om Anna Almqvist, en modig kvinna som gjorde en klassresa. Hon blev tillslut föreståndarinna för ett bibliotek. Men om det var att hon kom från en lägre klass eller om det var för hemska överordnade, så lyckades hon inte äta någonting under dagen. Hon åt innan hon gick till jobbet, som började klockan elva och när hon kom hem efter stängning klockan 22. Hon dog efter en tid på sjukhus endast 41 år gammal efter sviterna av något som läkarna sa var svält.
Den här tiden, från förra sekelskiftet fram till kvinnor fick rösträtt, fascinerar mig mycket. Tisdagar med Tolfterna var en bok som gav mig mer fakta om hur kvinnor levde då och hur det gick till när det kämpades för kvinnlig rösträtt. Det har skildrats på många sätt i kulturen och litteraturen, men den här boken gav än mer kött på benen. Det är fantastiskt också hur många brev och skrifter som finns bevarande så att det går att skriva en så pass nära historia om hur kvinnorna faktiskt tänkte och kände. Såklart kan vi inte veta allt, men författaren har inte heller gett sken av att ha hela bilden.
