Låtar vi minns: Sommarplågor från 1991

Såhär såg jag ut på den tiden, året som fjortis. Juni 1991.

Kulturkollo efterfrågar idag våra värsta (eller bästa) sommarlplågor. Jag funderade lite på olika låtar och så kom jag fram till att de som spontant dök upp i huvudet var alla från 1991, så detta blir ett inlägg om mina sommarplågor/favoriter från just 1991. Jag hade gått ut åttonde klass och var 14 år. På sommaren var jag på bilsemester till Tyskland, Schweiz och Österrike med min familj och alla tre låtarna gick varma i min freestyle som givetvis var det första jag packade ner inför resan.

Sommaren i city 1990 med Angel från 1991 måste vara en av min barndoms mest minnesvärda. Så otroligt dålig, men ändå svängig och jag kan fortfarande sjunga den. Några år senare fick jag höra att delar av gruppen bildat ett nytt band som spelade på en festival i Lidköping. Festivalens affischnamn var Clawfinger och det skulle vara så att några av Angel-tjejerna var flickvänner till några av Clawfinger-killarna och det var därför festivalen fick det bandet på köpet. Jag har inte lyckats googla fram något som stödjer detta påstående så ta det med en nya salt. Minnet kan ju som bekant svika. Det var i vilket fall som helst några kompisar till mig som arrangerade festivalen och jag var funktionär. Året var 1996.

Samma år var Pelle Almgren och Wow liksom heta och frågan är om inte Omåomigen slår Sommaren i city i sommarplågestatus. Den är i vilket fall bättre. Jag har haft den på in springslinga länge. Nu springer jag ju inte så ofta längre, men blir sugen så fort jag hör den.

r

Internationellt är det ju ingen som helst tvekan om att Chesney Hawkes one hit wonder The one and only var 1991 års stora sommarplåga. Jag älskade den, jag var som alla småkär i Hawkes och mycket tonårsångest ryms i den låten. Jag har två fina minnen till den som kom långt, långt senare. Jag hade precis träffat min pojkvän och vi var på Lemon Bar på Kungsholmen som är kända för att spela schlager och gamla hits. När The one and only spelades kunde min pojkvän inte sjunga med. Jag frågade om han aldrig hört den. Hans svar: Min bildning har ett pris. Som en hyllning till denna roliga kommentar spelade vi låten på vårt bröllop 2008 och då dansade jag runt med en kompis som är några år äldre, men som också kunde hela texten. Han var pojkvän till min mans kompis så vi hade inte känt varandra så länge, men vi har gått på samma gymnasieskola fast inte samtidigt. Vi hade alltså båda starka minnen till Chesney Hawkes, eller i alla fall till texten.

Kulturkollo ställde två frågor, men eftersom jag är urdålig på musik just nu kan jag inte sia om framtiden och vilken som kommer att bli denna sommars plåga. Det kommer väl att bli nåt om att bada nakna på Sergels torg eller nåt. Min egen sommarfavorit är i alla fall Granit och morän av Lars Winnerbäck. Den hörde jag första gången några dagar innan Selmas födelse och kommer också alltid att förknippas med henne.