När jag hörde talas om boken Samtycket av Vanessa Springora ville jag läsa den, även om jag samtidigt bävade för att göra det. Boken är en stor uppgörelse med en man som begått sexuella övergrepp mot henne som tonåring – medan vuxenvärlden såg på och litteraturvärlden hyllade honom. Boken är utgiven på svenska av Albert Bonniers förlag.
V är tretton år när hon träffar G. Han är en känd författare och hon hon är oerhört fascinerad av honom. Han överöser henne med beröm och kärlek och hon faller som en fura. De inleder en sexuell relation och snart är G V:s allt. Hennes mamma är mest avundsjuk på att han inte valde henne och ingen annan reagerar på att deras förhållande inte är sunt. När V hamnar på sjukhus och G besöker henen varje dag, reagerar inte personalen. Tillslut träffar V, som då är 15, 22-åriga Jurij, som ska bli den som stöttar henne ur förhållandet.
V är kär i G och därför känner hon skuld, men under stora delar av förhållandet känner hon att något är fel. Alla vuxna hon konfronterar med det, säger till henne att hon har fel, att hon ska känna tacksamhet. Ingen vill kännas vid att den stora berömda författaren utnyttjar minderåriga. Detta trots att han i sina böcker skriver att han gärna har flera elvaåriga pojkar i sina säng när han gästar Manilla.
Förutom Jurij så är det bara en kanadensisk författare som ställer sig upp och säger att det är skamligt, det G gör. Men hon blir bortskrattad och bortkollrad som alla andra som kommer i G:s väg. Precis som poliserna som ska undersöka om alla de anmälningarna mot G stämmer. De kommer fram till att de inte gör det, trots att V är där en gång när de kommer.
Samtycket är en skrämmande bok. Det är fruktansvärt att en vuxenvärld – inklusive ett barns egna föräldrar – väljer att blunda för de övergrepp som sker mitt framför ögonen på dem. Mamman skyller allt på att V var så mogen och var stor nog att fatta sina egna beslut. Jag vill tro att vi har en annan syn på barns relationer till vuxna idag än då. I alla fall i Sverige.
G var en författare som skrivit åtskilliga debattinlägg om barns rätt till sin sexualitet, tillsammans med storheter som Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre. Vanessa Springora säger att hon i boken vill visa att ett barns psykologi inte är det samma som en vuxens och därför kan samtycke inte gälla för barn. Det är just det här som är så viktigt i boken, att en fjortonåring inte ska kunna samtycka till en sexuell relation med en 50-åring. Det borde tvärtom fördömas av omvärlden.
