Sigurðardóttir, Steinunn; Hjärttrakten; 1995

I min jakt på kvinnolitteratur från Island sprang jag på Hjärttrakten av en slump på ett antikvariat (boken stod bredvid deckarförfattaren Yrsa Sigurðardóttir). En spännande roadtrip med tre levande kvinnor och en död genom det isländska samhället, det lät som en intressant bok!

Harpa fick barn tidigt och hennes numera fjortonåriga dotter Edda har hamnat snett och Harpa finner inget annat råd än att åka från Reykjavik och åka västerut där hon har sina rötter. Med på turen är Herður, Harpas bästa vän och berömd flöjtist. Även Harpas döda mor finns med under turen och samtalar med sin dotter. Karaktärernas historier nystas upp och vi får så småningom en bild av vad som hänt och vilka personerna är. Samtidigt får vi en guidad tur genom ett fantastiskt vackert isländskt landskap.

Jag fastnade inte riktigt för den här boken. Visst var det en spännande historia och intressanta karaktärer, men jag tyckte först och främst att huvudpersonen Harpa var tämligen osympatisk. Det är möjligt att hennes sett att se på sin missbrukande dotter är realistisk, men jag tyckte ändå att det fanns något ogillande där som störde mig. Sedan kom jag aldrig riktigt in i boken, började slarvläsa och insåg sedan att jag missat viktiga saker. Det är främst mitt eget fel, men boken var aldrig så fängslande att jag ville läsa mer noggrant. Dock är det en fantastisk skildring av Island med massa härlig isländsk mystik och det är inte omöjligt att jag läser något mer av Steinunn Sigurðardóttir.

På Dagens bok hyllas boken.