Jag fick upp ögonen för Cecilia Samatin 
i och med att hennes bok Señor Peregrino marknadsförts ganska hårt den sista tiden. Jag kollade in hennes böcker på Pocket shop för ett tag sedan och fastnade för Drömhjärta. Jag blev inte besviken.
Nora och Alicia är kusiner och växer upp på Kuba. De tillhör relativt välbärgade familjer och tillbringar lediga helger på stranden i Varadero. Allt förändras när Castro tar makten. Noras familj flyr till Kalifornien och Alicias familj blir kvar på Kuba. Alicia gifter sig med sin ungdomskärlek till släktens stora förfäran. Maken är svart. Han går med i partiet, men den dagen han inser att regimen inte kommer att göra något för att hjälpa hans blinda dotter börjar han tvivla och tillslut sätts han i fängelse. Nora blir mer och mer amerikansk, pluggar på universitet och hon gifter sig med en amerikansk man. Hela tiden brevväxlar Nora och Alicia. En dag reser Nora till Kuba för att se hur det är fatt med sin kusin som blivit sjuk. Den resan blir inte som hon tänkt sig och allt går mot en rafflande avslutning med mycket dramatik.
Jag tyckte att det var en fantastiskt bra bok med fina skildringar av två flickor som senare blev till mogna kvinnor. Det var också många fina miljöbeskrivningar från Kuba. Boken är politisk på ett, enligt mig, bra sätt och inget förskönande av regimen. Det enda som jag kanske tyckte lite sämre om var upplösningen. Jag ska såklart inte berätta vad som händer, men jag tyckte att det var lite överdrivet. Det kändes precis som när jag läste Flyga drake av Khaled Hosseini, som också var otroligt bra men slutade lite väl rafflande för min smak.
Läs mer: Adlibris, Bokus, Bazar förlag
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Så du har märkt av en ”hård marknadsföring av den 🙂 Kul att du gillade den! Blir som en kvalitetsstämpel när Feministbiblioteket tycker om en bok 🙂
Ja, det har jag verkligen märkt av 😉
Vad roligt att du ser det då! Det gör mig glad 🙂
Jag fick ”ärva” boken av en kompis som jag lärde känna på en Kuba-resa för några år sedan. Tycker också att den var mycket bra. Kan möjligen hålla med om att upplösningen var lite överdriven, med det är väl en frihet man får ge en författare.
Om du vill kan du kolla upp denna dokumentär om den mass-flykt via flotte som tilldrog sig sommaren ’94 (var det väl?)
http://www.imdb.com/title/tt0321376/
Ibland tycker jag att författare tar i lite väl mycket, som om vi inte skulle fattat hur hemskt det var innan. Jag förstod, jag behövde inte få den hemska avslutningen. Men boken var bra ändå, som sagt 🙂
Tack för tipset om filmen! Den ska jag definitivt kolla upp!