Rukiah, Siti; Ma’Esah; 1948

I Tranans novellsamling Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar finns fem noveller skrivna av kvinnor. Jag recenserar dem här en och en.

Av de noveller jag recenserat från Tranans indonesiska novellsamling är Siti Rukiahs Ma’Esah den enda som inte är samtida. Rukiah var en stor och mångfacetterad författare från ön Java. Hon var även politiskt aktiv. Som vänsteraktivist blev hon censurerad och ignorerad och försvann helt från kulturscenen efter 1967. i Ma’Esah får vi möta den aningslösa kvinnan som inte vet mycket om vad som händer runtomkring henne, mer än att människor dör. Själv klarar hon flera katastrofer och hon blir mycket förvånad den dagen japanerna utan förvarning bränner ner hennes lilla hydda.

Det här var en novell jag tyckte mycket om. Författaren använder sig av den aningslösa kvinnan för att skildra de hemskheter som landet och dess befolkning utsatts för. Det känns mycket tråkigt att denna lysande författare tvingades bort från skrivandet pga den godtyckliga censuren som rådde i landet mellan 1967 och 1998. Rukiah skulle aldrig få njuta av friheten, för hon dog 1996.

Läs mer: Adlibris, Bokus