Recension: Tarttelin, Abigail; Golden boy; 2013

Jag fick Abigail Tarttelins bok Golden boy från Bonnier Carlsen, för att jag antogs gilla den. Det tackar jag för! Det handlar om en pojke som är intersex och vad det innebär och vilka tankar det medför. Det är också en diskussion om huruvida vi måste bara vara ett kön.

Max är 16 år och intersex. Han har alltid vetat att han är det, men han vet inte exakt vad det innebär eller vilken interexdiagnos han har. Han har både ett manligt och et kvinnligt könsorgan, men båda är underdimensionerade. Hans penis är dock tillräckligt stor för att inte väcka så stor uppmärksamhet. Den enda person som känner till hans tillstånd, förutom familjen, är hans bästa vän Hunter. Allt förändras den dagen Hunter våldtar Max. Hela Max värld ställs upp och ner. Han börja fundera på sitt liv och vad som väntar honom. Kommer han någonsin att få ha sex på riktigt? Han vågar inte ens tänka på det för att det är så smärtsamt att han kanske kommer att gå minste om det för alltid. Samtidigt får vi veta hur hans föräldrar tänkt kring hans tillstånd. De valde att inte operera honom som bebis, vilket de råddes till och mamman börjar ångra sig. Sakta med säkert börjar en sprick mellan föräldrarna växa fram. Den konservativa familjefadern, som dessutom kandiderar till parlamentet, är kanske inte den traditionalist som man skulle kunna tro.

Jag älskade den här boken! Det är en fin berättelse om en tämligen normal pojke som gillar fotboll, tjejer och hänga med killkompisar. Det är en pojke som till och med har fått möjlighet att identifiera sig själv. Det enda problemet är att han måste hålla allt hemligt. Hans föräldrar är advokater och hans pappa även politiker, så inget har fått komma ut. Det är både för familjen och för Max egen skull. Men det blir problem för Max när han träffar tjejer och framförallt Sylvie som han blir kär i.

Det är en mycket intressant skildring av olika personer, deras reaktioner och värderingar. Jag tyckte mycket om hur historiens vävdes samman med den säkert inte för alla självklara frågan om hur man bäst hanterar bebisar som föds intersex. Den fina, snälla pojken Max får vara ett exempel på en oopererad person som har blivit en harmonisk och välartad person. Det kändes fint. En liten rolig detalj. I nästan alla böcker jag läst om könsöverskridande pojkar eller pojkar i alternativa miljöer är att de gillar fotboll. Så även i denna. Det är väl ett sätt att understryka någon slags manlig normalitet, eller vad tror ni?

Det finns mycket att säga om den här boken och jag tycker att du bör läsa den. Jag visste inte så mycket om intersex innan och vet betydligt mer nu. Dessutom är det en fin tonårsbok om kärlek och vänskap.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Prickiga Paula