Nej, vi ska såklart inte ha abortmotståndare på våra kvinnokliniker, men abort är inte den stora frågan när det kommer till samvetsfrihet. Frida Park skriver en överslätande debattartikel om hur man måste kunna undvika att abortera foster om det går emot ens övertygelse. Det är dock inte själva aborterandet som är det viktiga här, utan rådgivningen.
Det går att hålla med Frida Park till viss del. Men det är en enorm skillnad på att införa en lag om samvetsfrihet och att som chef lösa frågan på en specifik klinik där man kanske inte ha så många aborter. Där det dessutom jobbar en massa andra barnmorskor som inte har sådana önskemål. Det kan vara görbart, men någon rättighet kan det inte vara, då abort ingår i yrket. Detta är såklart om det enbart gällde att utföra aborter och om arbetsgivaren finner lämpliga arbetsuppgifter. Det var inte var Ellinor Grimmark var ute efter. Hon ville inte heller ge preventivmedelsrådgivning eller sätta in en kopparspiral. Vad ska hon säga till nyförlösta kvinnor på BB som vill ha råd hur det ska kunna skydda sig framöver? Hon vill också statuera exempel med stöd från den amerikanska organisationen Alliance Defending Freedom. Deras mål är att totalförbjuda abort och detta är deras metoder. Skrämmande såklart.
Jag tycker ändå att fokus flyttas lite. Läser man Frida Park kan man tro att det bara handlar om aborter. Att en ny tjänst som abortsköterska införs så vore allt löst (fast inte utan samvetsfrihet, antar jag att hon tycker). Då missar man poängen. Det Ellinor Grimmark vill ha samvetsfrihet för är som sagt också preventivmedelsrådgivning och det sätter fingret på själv kärnan. Nämligen rådgivningen. Hade det handlat om att slippa utföra en abort, så hade det väl varit en sak. Att en abort- och preventivmedelsmotståndare ska kunna arbeta och slippa ge råd om detta till kvinnor är en helt annan och fullkomligt horribelt.
När personer med samvetsfrihet arbetar med kvinnors reproduktiva hälsa kan de hamna hos fel person. Linda Nordlund har berättat om sin gripande aborthistoria när hon hamnat hos en barnmorska på studenthälsan som tyckte hon skulle skapa en familj med killen hon gjort slut med. I Polen slussas personer som har rätt till abort runt bland läkare tills det tillslut är försent. I USA kan apotekspersonal låta bli att ta in dagen-efter-piller och låta personer som behöver dem beställa istället, vilket såklart gör att de kommer försent. Och i Frankrike ville apotekspersonal ha samvetsfrihet att slippa sälja preventivmedel 2001. Samvetsfrihet är inte en fråga som enbart handlar om att inte utföra aborter. Det är en viktigare fråga än så för hur ska vi veta att vi får rätt vård när vissa vill dölja våra rättigheter?
Jag vill avsluta med Agnes Wolds kloka ord från Fokus för ungefär ett år sedan:
Kanske är det möjligt att tillåta samvetsfrihet och samtidigt garantera att kvinnor som söker abort eller vill ha preventivmedel inte hamnar hos vårdvägrare. Men det kräver att sjukvården hittar på särskilda arbetsuppgifter åt sådana personer. Grimberg och Nordström anser att det är kvinnosjukvårdens plikt. Men sjukvården är till för patienterna. Den har oändligt många mer angelägna uppgifter än att bereda sysselsättning åt personer vars samvete säger dem att delar av verksamheten är moraliskt förkastlig.
