Jag såg en konstutställning med Fideli Sundqvist i Eksjö för några år sedan och när jag såg att hon skrivit en barnbok, Hopptornet, ville jag läsa den. jag älskar hennes konst och illustrationer och hoppades på att tycka om hennes text också. Hopptornet är utgiven på Alfabeta 2020.
Limpan älskar att vara på badhuset, men hon vågar inte hoppa från hopptornet. Både hennes mamma och bror hejar på för att hon ska våga hoppa. Hon gör det, men efteråt känns det inte bra. Hon är rädd och vill aldrig göra om det. När hon åker tillbaka till badhuset med sin vän och hennes mamma, säger hon till sin kompis att man faktiskt inte behöver hoppa om man inte vill. Istället leker de länge i bubbelpoolen.
Hopptornet är en fin bok om ett barns rädsla och att det inte är säkert att alltid blir bra bara för att man övervinner rädslan. Jag tycker att just det här perspektivet kommer bort för det mesta och är glad över att någon tar upp det. Det är inte alltid bra att tvinga sig själv att göra något man egentligen inte våga och vill. Ibland är det bra, men hoppa från trean är aksnke ändå något man kan vänta med att göra om man tycker det är läskigt.
Jag och min fyraåriga dotter tycker mycket om Hopptornet och jag älskade illustrationerna i boken lika mycket som jag älskade Fideli Sundqvists konstutställning 2017. Det är fint att även lite försiktiga barn också får ta plats i barnlitteraturen utan att för den skull utmålas till fegisar. Limpan känner att hon vågat göra något som faktiskt inte var värt det, och det kan ju vara en helt rimlig känsla.
