Linda Skugge och hennes syster Sigrid Tollgård har tidigare gett ut boken 1989. Mot fyren (Piratförlaget) är en fristående fortsättning på den. Undertiteln är Jag vet inte vad jag ska göra med resten av mitt liv. Genren är lite svårplacerad, det är uppbyggt som en klassisk deckare, men utförandet är allt annat än vanligt.
Majken och Gunnel har inte kommit så mycket närmare sin mammas död som de skrivit i sin självutgivna bok 1989. Polisen Hjarl jagar fortfarande efter sanningen och Anna är fly förbannad på att hon utmålades som mördare i boken. Vi får möta flera personer som alla är på väg någonstans men inte vet vart. Samtidigt får vi läsa om ett fasansfullt massmord på en ö vid en fyr. Vilka är döda och varför?
Jag fångades lika snabbt av Mot fyren som av 1989, men sedan tyckte jag att den blev lite mer spretig. Jag hade förlåtit den allt om slutet bara hade blivit en rejäl förklaring, men jag blev besviken och kände mig lite snuvad på konfekten. Men det är ingen som helst tvekan om att Skugge och Tollgård är ett fantastiskt radarpar. Språket flyter och jag mer eller mindre sträckläste boken. Sedan får de såklart ett särskild plats i mitt hjärta efter att ha börjat med ett blogginlägg från en bokbloggare som sågar 1989, alltså den fiktiva egenutgivna boken som Majken och Gunnel skrivit. Precis som den inledningen är boken full av kritik mot Majkens och Gunnels bok, men det är nog i själva verket kritiken mot den verkligen boken som de väver in. Känns mycket meta och var ett roligt inslag.
Bäst av allt vara mejlväxlingen, där vi bara fick läsa ena sidan och där det handlade om en ung tjej som jobbade som assistent på ett produktionsbolag och där hennes positiva inställning känns oerhört överdriven. Alla som läser förstår att det handlar om rent slavarbete och inget annat. Intressant, men fick som allt annat ingen förklaring eller fortsättning.
Trots min lilla besvikelse längtar jag efter nästa bok!
