Recension: Skott, Julia; Håll käften, jag räknar!; 2016

Julia Skott älskar att sticka. Hon älskar det så mycket att hon har skrivit en hel bok om stickning. Håll käften, jag räknar (Galago) är en hyllning till stickningen och alla som stickar. Jag kan hantverket men är inte lika förtjust som Skott. Jag tänkte ändå att jag måste läsa boken, handarbetsfantast som jag ändå är (men för min del är det broderi, sömnad och pärlande som är favoritgrenar).

Håll käften, jag räknar innehåller mycket kärlek. Det är kärlek till garn, till stickningar, till stickade plagg och till andra stickare. Skott guidar oss igenom stickdjungeln och ger oss tips på stick-mål, skojar om hamstring om garn och hyllar stickcommunityn på nätet. Hon drar stick-skämt och ger oss tips på hur man man sticka överallt. Kort sagt täcker Skott in det mesta som rör detta hantverk.

Kan man verkligen fylla 200 sidor bara med roliga saker om stickning? Ja, Julia Skott kan. Någonstans i mitten började jag tröttna lite eftersom jag faktiskt inte stickar så mycket själv, men sedan tog sig boken igen och blev intressant. När hon dödade myten om förspilld kvinnokraft fick hon definitivt med mig på tåget. Sedan skrattade jag gott åt kapitlet där hon förklarar hur dyrt det skulle bli att köpa hennes alster och hur tråkigt det skulle vara för henne att sticka för att sälja. Jag känner exakt likadant för broderier. Skulle jag brodera för att sälja skulle det sluta vara en hobby och det skulle bli väldigt dyrt om jag skulle ta en skälig timlön.

Det finns något feministiskt över kvinnors nördnintressen och därför läste jag boken. Det är inte förspilld kvinnokraft, utan precis lika viktigt som mäns hobbies. Jag kan som sagt själv sticka, även om det oftast inte blir så bra. Efter att ha stickat två fantastiska vantar med mönster (till och med på tummen!) trots second sock syndrome (läs boken för mer info) och sedan tappade den ena, la jag stickorna på hyllan (nästan) för gott. Men det är inte tu tal om att Håll käften jag räknar fick mig att bli lite sugen igen. En sjal kanske? Eller kofta till Selma? Jaja, hur som helst kommer jag nu att ge boken till min mamma. Hon är en stickare med stor kärlek till garn. Och hon är feminist. Så hon kommer nog att älska boken, till och med mer än jag gjorde.

Läs mer: Adlibris, Bokus