När jag sökte skönlitterära böcker till Sportåret 2016 fick jag tips om Dubbelfel av Lionel Shriver. Den kom 1997 men översattes till svenska först 2009 och gavs då ut på Ordfront. Den handlar om tennis. Tennis och äktenskap.
Willy är ung och lovande tennisspelare och lever för tennisen. När hon träffar Eric får hon för första gången en utmanare till sin livs kärlek. Att han håller på med tennis gör att hon gifter sig med honom. Hon är så bra att hon slår honom och länge har hon en betydligt högre ranking än sin man. Men Eric är också otroligt bra och en dag kommer den dagen som Willy fruktar mest av allt. Den dagen han slår henne. Sedan går det utför. Han stiger i ranking och hon sjunker. När hon skadas sätts deras kärlek verkligen på prov och frågan är om äktenskapet kommer att klara att det nu är Eric som är familjens bästa tennisspelare.
Den här boken var så otroligt obehaglig. Först tyckte jag att det var lite spännande eftersom jag själv är en dålig förlorare och kunde identifiera mig lite i Willy. Men så kryper hennes missunnsamhet fram mer och mer och det gör henne till en riktigt obehaglig kvinna som mycket väl skulle passa in i Nanna Johanssons novellsamling. Men den ädla och goda Eric, som förlåter allt för kärlekens skull är också uppblåst och självgod och skulle aldrig klara av att förhållandena var omvända. Jag önskade mig ett länge feministiskt slut, men sedan önskade jag inte att det skulle bli bra för någon av dem. Eller snarare, jag struntade fullständigt i hur det gick för dem. Och det är ett underbetyg. Jag förstår inte alls vart författaren ville komma.
Sammanfattningsvis är detta en bok om ett äktenskap mellan två odrägliga och dryga typer som du kommer att hata var för sig. Varsågod för varningen.
