Nu har jag hört många som sagt att trean är den bästa så när jag låg hemma och var sjuk passade jag på att sträckläsa den.
När boken börjar har Tomas valt att ta ett återfall och hans framtid på firman är oviss. Maj kör på som vanligt och ansvarar för hemmet och vill ta tag i renoveringar i sommarstugan medan Tomas bara svarar undflyende. Under den här boken kommer Tomas och Maj göra en klassresa nedåt, men tack vare Maj hankar de sig ändå fram. Majs hälsa sviktar och hon dras med månatliga häftiga blödningar. Hon biter ihop medan maken faller igenom och det är hon som måste se till att de klarar sig.
Femtiotal går mot sextiotal och hemmafrurollen ifrågasätts. Maj tycker att det är orättvist och tycker att hennes insatser som mor och hustru inte verkar vara värt något i samhällets ögon. Samtidigt får vi läsa Majs vardag skrivna av en feminist som visar oss vilka absurda krav som ställs på en kvinna och ett hem och att det är krav som sedan reproduceras av personen själv. En underbar ögonblicksbild i boken är när Maj, som lever hela sitt liv efter att få saker bortgjorda, tycker att hon och hennes höggravida dotter borde putsa fönstren eftersom det skulle vara skönt för dottern att få det bortgjort. Anita förstår ingenting och går och lägger sig. Kvar blir en helt oförstående Maj som undrar när hon då ska göra det. Jag tänker på min mormor och hennes idéer om hur saker och ting skulle vara (som hon visserligen reformerat något på senare tid).
Jag tycker att det var en värdig avslutning på böckerna om Maj. Det var böcker som är skrivna utifrån det lilla perspektivet, hemmet. Det är ändå stor litteratur och ingen tvekan om att det är feministiska mästerverk. Jag var lite tvekan i början om att det skulle varit lite väl färgat av att författaren är född på 70-talet, men i den här tredje boken blev jag övertygad om att det måste skrivas av en kvinna idag. Det Är först nu, när vi tävlar om vem som genar mest som småbarnsförälder, som vi kan se hur hårda krav det var på hemmafruarna på den tiden och på så sätt också förstå vad som format den generationens kvinnor. Kristina Sandberg ser kvinnan och hemmafrun och ger henne cred för sitt hårda arbete och hon får oss att förstå våra egna far- och mormödrar. Vem har inte en mormor eller farmor som har pratat om vikten av att ha det snyggt, bjuda på det bästa eller att alltid ha sju sorters kakor till hands?
Jag kanske tyckte att Sörja för de sina var lite seg och att Att föda ett barn var lite långrandig, men Liv till varje pris var fantastisk och är verkligen värd sitt Augustpris!
Läs mer: Adlibris, Bokus, Aftonbladet, SvD, Sydsvenskan, GP, Lyrans Noblesser, SR, Dagens bok
1 ping
[…] som läst: Bokblomma, Lyrans Noblesser, bokmania, Boktokig, Bokmumriken, Feministbiblioteket, Boktanken, Lotten, […]