Jane Resture är född och uppvuxen i Kiribati, en liten ögrupp i Oceanien. Jag har sökt med ljus och lykta efter författare från Kiribati, men Resture är den enda jag lyckats hitta och jag hittade dikter skrivna av henne på hennes egna förfärliga hemsida. Läs (och i vissa fall scrolla) här, här och här.
Jag läser den första diktens sista rader och jag måste säga att det är mycket banalt:
Kiribati, Abara Kiribati may God’s blessings be on you
To give you strength and courage to see the future through
And may our blessed people hold their heads up high
Kiribati, Abara Kiribati I will love you till I die.
Det är en stor portion gudfruktighet, något som är kännetecknande för poesi i regionen.
Så finner jag en annan dikt som är en hyllning till Söderhavets öar och hur de nu hotas av den globala uppvärmningen. Då kommer vi från banaliteten en aning.
For what is happening to the beautiful isles we know?
Tuvalu, Kiribati and Tokelau
the Marshall Isles
that place of smiles
The rising sea will reclaim our ground
nothing but water will abound
our people forced to leave for higher ground.
Jane Resture är inte en fantastisk författare som borde uppmärksammas mer och hade jag inte velat läsa mig hela jorden runt hade jag aldrig bemödat mig att läsa texten på den fruktansvärda webbplats som författaren själv (?) byggt upp. Hon har även skrivit om sin farfars far och om jag orkar kanske jag ska ta och läsa om honom.
