Jag har läst Svea-böcker förut, men inte riktigt tyckt att de passar Hugo längre för att de är för mindre barn. Jag träffade Linda Palm i helgen och fick veta att Svea klipper (Idus förlag) handlar om en tjej som klipper av sig håret och det var ju otroligt passande då Hugo gjorde detta för ett par veckor sedan. Jessica Lindholm har illustrerat.
Svea hittar saxen och klipper av en bit av sin lugg. Efteråt känns det konstigt och mamma måste förklara att det inte går att sätta tillbaka håret med tejp. Precis som Bokomaten skriver så är igenkänningsfaktorn hög även om Hugo nu är betydligt äldre än Svea. I boken får Svea en ny sax för barn och hon och mamman klipper och pysslar tillsammans på slutet.
I min verklighet har Hugo tillgång till hela familjens saxar och klipper och pysslar själv. Men någonstans är det ändå lika. Vi ska inte skuldbelägga barnet för att det klippt sig själv. Istället för att skälla kan vi göra något för att klippandet ska vara lustfullt igen. För vår del handlade det om att köpa historien om att en tjuv kommit in på natten och klippt av håret och sedan gå till frisören och låta Hugo välja frisyr själv.
Jag hörde att det finns dem som tycker att den här boken kan ge idéer som man inte vill att barn ska få. Jag förstår inte det alls. Alla barn gör dumma saker och den här fungerar nog snarare som avskräckande, skulle jag tro. Samtidigt så är det ju faktiskt inte hela världen om barnet klipper sig. Vi läser nu denna här hemma ofta och jag låter Hugo bearbeta det som hände honom på sitt sätt. Han vill fortfarande inte prata om det.
