Angelica Öhrn har jag lärt känna genom bokbloggosfären och hon har gett mig mycket matnyttiga tips i min egen skrivprocess. Det känns därför extra kul att läsa hennes debutbok, Anton och Teitur (Kikkuli förlag). En bok om kärleken till hästar och ridning.
Anton är inte som alla andra killar. Han gillar hästar och han umgås nästan bara med tjejer. Hans föräldrar är skilda och i början av boken är han hos sin pappa i Tyskland. Inget blir som hand tänkt sig. Pappan har en ny flickvän och han jobbar hela tiden. Anton är mest själv. Väl hemma igen har mamman inte tid för honom heller. Hon jobbar och träffa kompisar. Allt förändras när Anton träffar fyra år äldre Kristin i stallet. Han blir förälskad och samtidigt drömmer han om att hans pappa ska komma hem igen och att allt ska bli som förr.
Det var en fin ungdomsbok om hur det är att vara ung och ha skilda föräldrar och hamna i kläm. Jag är inte och har aldrig varit förtjust i hästar, men hade stor behållning av boken ändå. Jag kan tänka mig att för en hästtokig är den ännu bättre. Att det är en pojke som huvudperson ser jag ur feministisk synvinkel som ett stort plus. Här har vi en pojke som gillar hästar, är mjuk, tycker om att umgås med flickor och samtidigt blir kär i tjejer. Precis som litteraturen har behövt tuffa tjejer så behövs definitivt mjuka killar. Mjuka killa som inte alltid är homosexuella.
Jag och Angelica har pratat en del om dramaturgi och driv och jag måste säga att hon verkligen har känsla för att fånga läsarens intresse. Trots mitt totala ointresse för hästar och ridning sträckläste jag boken. Det är ett mycket gott betyg!
2 kommentarer
Det är verkligen extra roligt att få boken recenserad från någon som har feministglasögonen på. Och jag håller med, det behövs verkligen fler mjuka killar i litteraturen. Och i verkligheten.
Tack än en gång!
Författare
Definitivt i verkligheten också! Jag jobbar på det med den son jag har 🙂