Recension: Nothomb, Amélie; Antichrista; 2003

När det gäller belgiskt kvinnolitteratur så är det egentligen bara en författare som jag tyckt verkade riktigt intressant och det är Amélie Nothomb. Henne Antichrista finns på svenska och räknas som en vuxenbok men känns som om den passar även till ungdomar.

Blanche är ensam och utan kompisar som börjar på universitetet redan som 16-åring. En dag träffar hon Christa som vill bli hennes vän. Lyckan är först total när Christa går med på att bo hos Blanche och hennes familj en dag i veckan. Men lyckan kommer att vända. Christa tar först över Blanches säng, sedan hennes frihet och slutligen även hennes föräldrar. Blanche börjar inse hur mycket hon saknar ensamheten och tiderna med en bok och hon kommer till en punkt då hon måste göra något för att åter ta kontrollen över sitt liv.

Jag älskade den här boken! hade det inte varit för ett ganska obegripligt sista kapitel hade den varit självskriven på en bästa-lista till nyår (nu får vi se). Det var psykologisk nästan thriller i stil med Ensam unga kvinna söker förutom att den inte är så läskig och inte innehåller några mord. Jag tyckte också att den fint beskrev en ung människas ensamhet och utsatthet och hur detta inte bara utnyttjas av en elak klasskompis, utan också får support av dem som borde älska henne mest. Rätten för ett barn att vara annorlunda är inte självklar, ens inom den egna familjen. En bok för den ensamma unga att känna igen sig i.