Jag älskade Ingrid Noll för ungefär 15-20 år sedan. När jag bestämde mig för att läsa tyskt i höst och dessutom hittade många av de svenska översättningarna av hennes böcker i Saltboden på Landsort, kände jag att det var dags för omläsning. Jag var länge osäker på om jag hade läst Tuppen är död förut, men jag tror det.
Rosmarie Hirte är en ensamstående kvinna som lever ett ganska inrutat liv. En dag drabbas hon av den stora förälskelsen och då går hon bokstavligen över lik för att få den hon vill ha. Det ena bestialiska mordet följer på det andra, men kommer hon att få mannen förälskad i henne? Och misstänker han verkligen ingenting?
När jag mindes Nolls fantastiska böcker så var det utan tvekan inte Tuppen är död jag tänkte på. Jag minns att det handlade mycket om konstiga mord, men det här var lite bisarrt för mig. Jag fick ingen känsla för varför huvudpersonen handlade som hon gjorde förutom att hon verkade helt knäpp. Jag ska inte ge upp Noll så lätt, för näst på tur står Mina älskades huvuden och den minns jag att jag tyckte bäst om. Det ska finnas en feministisk dimension i Nolls böcker som inte visade sig i Tuppen är död. Jag hoppas mer på nästa bok.
2 kommentarer
Jag vet faktiskt inte om jag har läst Tuppen är död eller inte, jag hade för mig det men känner inte alls igen vad du beskriver ovan så jag misstänker att jag har blandat ihop titlar nu igen.
Jag nominerar dig för övrigt till Sisterhood of World Bloggers Award, även om du säkert fått den nomineringen redan av ett tjog andra 🙂
http://sannasbokhylla.blogspot.be/2014/10/sisterhood-of-world-bloggers-award.html
Författare
Jag trodde inte heller det, men det var något vagt bekant över hela boken.
Kul! Det ska jag genast svara på!