När jag var 14 var jag på skrivarläger och då var författaren Cannie Möller en av lägerledarna. Hennes bok Väntarna kom ut i år på Hoi förlag. Temat var nyanlända och jag såg mycket fram emot att läsa den.
Zahin får avslag på sina asylansökan och försöker fly. Samtidigt försöker någon tända eld på flyktingboendet där han bor. Han blir såklart misstänkt för mordet, men ganska snart inser polisen att det är någon annan som ligger bakom dådet. Mira är en gymnasietjej som tycker att hennes bror radikaliserats. Hon misstänker inte att han tänt på, men att han vet vem som har gjort det. Samtidigt som vi får läsa om en jakt på terrorister får vi följa två parallella kärlekshistorien. En mellan Zahin och Zara från Afghanistan och en mellan Mira och hennes brors chef Morgan. De slits mellan olika värden och mellan hopp och förtvivlan. Samtidigt som de hotas av närståendes värderingar, finns det andra hot i form av utvisningsbesked och nazister.
Cannie Möller har byggt sin bok på verkliga personers upplevelser och hon har själv jobbat som volontär på ett asylboende. Det var trovärdiga karaktärer och en ganska spännande, om än något enkel, historia. Det aktuella ämnet är särskilt spännande, men här och var undrade jag lite över hur trovärdig själva storyn var, speciellt kärlekshistorien mellan Zahin och Zara. Efter ett tag brydde jag mig inte så mycket om det, utan drogs med i handlingen. Dock var boken något spretig och på slutet var det lite för många lösa trådar. Men, precis som förra gången, är det särskilt roligt att läsa Cannie Möller eftersom jag minns henne som en fantastiskt varm person och en bra lärare i konsten att skriva.
