Recension: Lim, Hwa-Won; The fifth photograph; 2001

Den här recensionen kommer antagligen att gå till historien som Feministbibliotekets mest bisarra. Inte recensionen kanske, men novellen. Lim Hwa-Won är nordkorean och The fifth photograph är en regimtrogen novell om hur det går om ett kommunistiskt land influeras för mycket var USA. Det är verkligen inte speciellt feministisk, men jag tycker att novellen ändå kvalar in som kvinnohistoria, även om det är en ganska ny text. Novellen ger en bild av det hur kvinnor har det i Nordkorea där möjlighet att agera som oppositionell är helt obefintlig. Vi får anta att Lim Hwa-Won är tämligt högt upp i nomenklaturan eftersom hon har fått möjlighet att ge ut den här texten. Den är översatt  till engelska och utgiven i antologin Literature från de ”axis of evil” av Word without borders. I den boken står det också att information om författaren saknas.

Novellen skildrar Fru Jin Ok som reser till Sovjetunionen omkring 1990 och möter en kvinna på gatan som säljer sina familjefoton. Tanken på att göra något sådant är så främmande för Jin Ok att hon inte kan släppa det. Flera år senare träffar hon kvinnans bror i Pyongyang. Han berättar då systerns tragiska historia. Efter kommunismens sammanbrott förälskade hon sig i en amerikan som lovade henne guld och gröna skogar i New York. Hon trodde honom även långt efter att han stuckit ifrån henne. Hon blir så deprimerad att hon säljer sina familjefoton på gatan. En dag kommer amerikanen dock tillbaka och hon flyttar till USA. Där får hon veta hans rätta jag som släkting till motståndsmän i Sovjet och han vill egentligen bara leka med henne. När novellen slutar lever hon som enbent prostituerad och brodern sörjer sitt lands förfall.

Det är skrattretande och svårt att ta på allvar, men så måste man komma ihåg vilken oerhörd indoktrinering som nordkoreanerna utsätts för. Om författaren själv är tämligen välbärgad finns det en god chans att hon verkligen tror på detta. Sannolikt är att denna berättelse aldrig var ämnad att läsas i vidare kretsar bland den inhemska befolkningen eftersom många förmodligen skulle se ett liv som enbent prostituerad i väst som mer lockande än den svält de lever under själva. Jag tror jag hängde med i det mesta i novellen, men jag förstod inte liknelsen med att sälja sina familjefoton på gatan. Kanske var det ingen liknelse, men det känns som om det skulle ha någon djupare betydelse.

Det är fruktansvärd text om man tänker lite längre. Den visar verkligen i vilket hårt grepp regimen har sina medborgare. Den lämnar en känsla av obehag i mig som inte riktigt vill släppa.

Läs mer: Adlibris, Bokus