Recension: Laestadius Larsson, Anna; Hilma; 2017

HilmaJag missade Hilma af Klint-utställningen på Moderna Museet 2013 och har grämt mig sedan dess. Jag har försökt gottgöra det genom att läsa mycket om henne och när jag såg att Anna Laestadius Larsson skrivit en roman om henne (Piratförlaget) var det självklart för mig att läsa den. Jag lyssnade på den till och från jobbet i en tid då jag sökte min läslust.

I Leastadius Larssons roman är Hilma en självständig kvinna som har en gåva. Hon kan prata med andevärlden. I början är det en belastning för henne, men så småningom träffar hon likasinnade. Hennes far uppmuntrar henne att lära sig mattematik, medan hennes mor är strängt emot det. När Hilma vill gå på konstskola är det fadern som godkänner det, men när det är tal om att åka till Paris, säger modern nej och så blir det. Hennes vän från konstskolan, Anna, blir hennes flickvän och tillsammans med några andra vänner startar de De fem. Det är ett sällskap som pratar med andrar. En dag får Hilma en kallelse att måla för andevärlden och det tar all hennes tid. Hon försakar mycket inklusive kärleken. Hon målar tavlor och använder all sina matematisk kunskap och ritar olika geometriska former med mycket färg. I bokens ramberättelse är Hilma gammal och visar sina verk för sin brorson Erik och försöker berätta om andevälden och De fem.

När jag började läsa funderade jag mycket på om vad som skulle kunna vara sant och inte. Jag släppte det snart och sveptes med i en fantastiskt fin roman. Boken har undertiteln En roman om gåtan Hilma af Klint. Hon var en gåta och det känns fint att någon har gjort ett så gediget försök att gissa hur det skulle kunna ha varit. Jag misstänker att många delar är sanna, de delar som man kan veta något om.

Boken är skriven med ett gammaldags språk, främst i dialogerna. Det är gjort med bra språkkänsla och störde inte min läsning alls. Att skriva om dåtidens människor som feminister och före sin tid kan ibland bli krystat för att man lägger våra värderingar på 1800-talsmänniskor. Laestadius Larsson lyckas fint på den balansgången. Inget känns konstigt, utan jag som läsare känner verkligen att det skulle kunna varit så här. Jag tyckte otroligt mycket om boken och jag fann min läslust i den! Med andra ord et bra betyg.

Läs mer: Adlibris Bokus

1 ping

  1. […] hoppade av expeditionen och därmed räddade sitt eget liv. Enligt Anna Laestadius Larssons bok om Hilma af Klint var det för att hans hustru avrått honom från att åka med. En annan kvinna som tvärt emot […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.