Makarna Olga och Vladimir Kaminer har skrivit en kokbok från det forna östblocket, Det totalitära köket – socialismens kokbok. Vladimir är författare och har gett ut flera böcker och Olga är hans hustru vars bidrag till boken är recepten. Båda två är födda och uppvuxna i Sovjetunionen och har utvandrat till DDR. De bor således nu i det återförenade och demokratiska Tyskland.
Fokus i boken ligger på Vladimirs texter om mat, men eftersom feministbiblioteket är en blogg som uppmärksammar kvinnors författarskap främst, så den här recensioner berör i första hand Olgas insats som receptmakare. Vladimirs texter är roliga och handlar om möten haft haft genom livet med personer från olika delar av Sovjetunionen.
Olga har gjort gedigen research och hennes recept kommer från alla de hörn av Sovjet som Vladimir skriver om. Recepten kommer från Armenien, Vitryssland, Georgien, Ukraina, Azerbajdzjan, Sibirien, Uzbekistan, Lettland, Tartastan och Sydryssland. Jag har ännu inte testat några recept, men har för avsikt att göra det. De flesta ingredienser finns att få tag på och vissa maträtter verkar mycket goda. En del är såklart helt bisarra, exempelvis den armeniska rätten Kololak asjtarakskij. Då uppmanas vi bulta nötkött till en degig massa, lägga den i en form, hälla över konjak och bulta till massan fått en vitaktig färg. Denna massa ska sedan rullas över en kyckling och koka i 40 min. Låter det smaskigt?
Du kommer att skratta mycket men också att förundras över hur gott mycket låter. Jag ska nog ganska snart ge mig på en georgisk Chartjo (en slags köttsoppa med ris). Min enda stora kritik är att recepten inte alltid går hand i hand med Vladimirs texter. En lång text om Azerbajdzjansk kebab gjorde mig riktigt sugen att testa på den rätten, men den återfanns till min förvåning inte bland recepten. Detta förstod jag inte helt poängen med. Sedan undrar jag lite över hur man kan skriva om lettisk kokkonst utan att nämna dill. I övrigt var det lite som Den bruna maten, fast utan bilder. Makarna Kaminer är inga kommunistkramare eller nostalgiker, men de har ändå lyckats göra en kärleksfull hyllning till ett kök som kanske inte har världens bästa rykte.
