Dimma är den tredje boken i serien Det gömda Island av Ragnar Jónasson. Polisen Hulda Hermansdóttir är huvudperson. Jag har läst Mörkret och Ön och konstaterar med lite nöje att dimma på isländska betyder mörker och att första boken i serien heter Dimma på isländska, precis som Huldas dotter i serien. Boken är utgiven på Modernista.
I Dimma får vi veta hur det gick till när Huldas dotter Dimma dog. Parallellt får vi läsa om ett fall med två döda på östra Island som Hulda får ta tag i när hon är tillbaka efter dotterns död några månader senare. Människorna som hittas verkar vara mördarde, men vem har klarat av att ta sig till deras ensliga plats? Hulda letar ockås efter en försvunnen flicka som valt att resa runt på Island i ett år, men som inte hört av sig till sina föräldrar på länge.
Dimma är en oerhört tragisk och mörk bok. Jag ville verkligen inte läsa om dottern Dimma, för vi vet nu vad som ska ske (vi=vi som läst hela serien). Ragnar Jónasson skriver bra om elände och fasansfulla ämnen så att vi kan ta till oss, men inte behöver gotta oss i eländet. I Dimma var det en mycket bra balans. Dessutom är hans upplösningar inte alltid som du tror, men inte heller komplicerade eller långsökta. Det som är så bra är hur författaren får ihop en till synes komplicerad deckarhistoria med ett fullständigt logiskt förklaring. Det är inga hämndaktioner för saker som hänt för 20 år sedan, utan mycket smartare.
Jag tyckte mycket om hela Hulda-serien och jag blev oerhört glad när jag såg att det kommit en till, nu med Huldas efterträdare Helgi som huvudperson. Jag har i skrivandets stund läst även den, men ska inte gå händelserna i förväg.
