2012 kom Petra Hůlovás Allt detta tillhör mig på svenska på Rámus förlag. Hůlová är född 79 i Tjeckien och hon debuterade som författare med den här boken som 23-åring. Allt detta tillhör mig är en generationsroman om kvinnor i Mongoliet och författaren har gjort ett utbytesår i det landet och studerat det både i hemlandet och i USA.
Det första kapitlet, som är ungefär halva boken, får vi följa Zaja, som är uppvuxen i en ger i västra Mongoliet. Hon är inte sin pappas dotter, utan kinesättad och därmed en oren oäkting. Hon har tre systrar och vi får följa livet från barndomen upp till vuxenlivet. Zaja flyttar till Staden (Ulan Bator) och där kommer även systern Nara att hamna tillslut. Livet i Staden blir inte vad de tänkt sig och trots att Zaja försökt att försörja sig genom att arbeta i ett litet gatukök kommer hon att göra som sin syster och arbeta på en bordell, som drivs av deras moster. Zaja får en dotter, Dolgorma, och de har det materiellt bra tack vare moderns arbete, men när Dolgorma får reda på vad modern gör så sticker hon. De anda kapitlen i boken handlar om världen ur moderns, Dolgormas, Naras och den yngsta systerns synvinkel. Alla drömmer de om ett bättre liv, men detta bättre liv blev kanske inte så bra.
Enligt Wikipedia så valde Hůlová att förlägga romanens handling till Mongoliet för att undvika artificiella fenomen såsom karriär och media. Hon ville fokusera på känslor och relationer. Jag tycker att hon lyckas väl och det märks även att hon har en stor kunskap om livet i Mongoliet. Det är spännande att följa kvinnor i i värld där mobiltelefoner och karriärstjänster inte finns, men där man faktiskt kan känna igen sig i deras längtan.
Det sägs inte vilken tid som de olika berättelserna utspelar sig och eftersom mina kunskaper om Mongoliet och utvecklingen där är tämligen begränsade så fick mina fördomar gissa lite. Det var ett intressant grepp. Dessutom är ett av budskapen i boken att längtan efter ett bättre liv förblir det samma generation efter generation och då tyckte jag att det tidlösa tillståndet passade. Men det är inte helt tidlöst, eftersom de senare generationerna har flera tekniska apparater (såsom radio och ficklampor) än de tidigare.
Boken gav mig en liten insikt i livet i Mongoliet samt många tankar om längtan och förmågan att skapa sig ett nytt och bättre liv. Den känns feministisk i och med att den helt och hållet kvinnornas berättelse. Jag gissar att författaren är feminist, även om hon kanske inte säger det rakt ut. Allt detta tillhör mig har översatts till svenska med hjälp av pengar från tjeckiska kulturdepartementet och det ska vi vara tacksamma för.
2 kommentarer
Det är en fin bok och jag är också särskilt förtjust i Hulovás språk.
Författare
Mycket fin bok! Jag hoppas att fler böcker av henne översätts. Jag har också läst För medborgarnas bästa.