Jag vill bli en bättre serieläsare och varför då inte ta tag i en gammal favorit – Nina Hemmingsson? Mina vackra ögon från 2011 fick följa med mig hem från Serieteket i veckan.
Boken är som en seriesamling, med lite olika typer av serier i. Hennes enrutingar i Aftonbladet har jag läst länge men oregelbundet och uppskattat mycket. Serien Prinsessan och gemålen som publicerades i samma tidning när prinsessan Victoria skulle gifta sig, är vansinnigt rolig. Med tanke på hur absurd vår monarki egentligen är, är det befriande när det skämtas hej vilt om den. I boken finns även några teckningar utan text och där fanns många känslosamma bilder som jag föll för direkt.
Det är svårt att säga vad exakt det är som jag gillar så mycket med Hemmingssons serier, men det är en bra kombination av fyndiga serier och en feministisk agenda som inte skrivs oss på näsan. Jag tycker att Hemmingssons ful-roliga bilder och bitska karaktärer är svårt att inte älska.
Jag är glad att jag tog med mig den här Hemmingsson hem från Serieteket och det är inte omöjligt att någon annan av henne får följa med när jag kommer tillbaka för att lämna den.
