Jag har läst en bok av Jan Guillou! Senast det hände var jag 14 år, men Blå stjärnan utlovades vara en feministisk historisk roman så jag kunde inte låta bli. Jag måste också erkänna att Grabbarna på Fagerhult var faktiskt många år sedan och har jag förlåtit Leif GW Persson för det så borde jag även förlåta Guillou.* Blå Stjärnan ges ut på Piratförlaget.
Blå stjärnan utspelar sig under andra världskriget i Sverige och Norge. Tysk-norsk-svenska Johanne Lauritzen är huvudperson och hon jobbar i den norska motståndsrörelsen Hjemmefronten. Hon är otroligt bra på det hon gör och anlitar till alla möjliga uppgifter. Hon genomför aktioner vid norska gränsen, hon agerar ”honeytrap” åt franska spioner och hon är älskarinna åt tyska befäl. Allt för ett fritt Norge.
Det är ingen som helst tvekan om att Blå stjärnan är en feministisk bok om en mycket viktigt del av historien. Kvinnor glöms ofta bort i historien, särskilt kvinnor i strid. Jan Guillou har gjort ett gediget och bra arbete med den här boken och att porträttera kvinnor som gjort militära insatser. Det är en spännande bok med ett driv som gjorde att jag hela tiden ville läsa vidare, men samtidigt ganska förutsägbart. Johanne är stark, smart, cool, ja vad är hon inte? Hon klarar allt och får inga jobbiga men av varken att döda eller ligga med fienden. Av andra som läst mycket Guillou har jag hört att hans huvudpersoner ofta är supermänniskor. Detta stämmer väl in på Carl Hamilton och Arn, men även Johanne Lauritzen. Jag tyckte att detta var lite störande ibland, men samtidigt är det bra att han inte avviker från sitt mönster just när han skriver om en kvinna. Han har låtit henne vara en övermänniska och inte lite mer ”kvinnlig” eller mjuk.
Nu kommer jag att komma till den bästa omdöme om boken. Det känns som att Jan Guillou har tänkt tänk om det vore jag när han skrev boken och inte tänk om det vore min dotter. Det var nog därför jag tyckte att det var så trovärdigt.
Läs mer: Adlibris, Bokus, DN, Kulturbloggen
Hemma i bokhyllan står Sekreterarklubben av Jan Bergman och han anklagar Guillou för att ha plagierat den. Nu står den på tur att läsas!
*) För den som inte minns var Grabbarna på Fagerhult en mycket grabbig serie om jakt och vapen och andra grabbiga saker. Jag gick på högstadiet och var feminist redan då och tyckte att det var faktiskt 1991 och att det inte behövdes mer grabbiga saker i TV.
