Jag har inte många böcker kvar att läsa från den feministiska litteraturkanonen, men av någon anledning har jag haft svårt att få tummen ur att läsa de sista. Monika Fagerholm har jag läst förut och inte gillat, så det var inte med så stora förväntningar som jag tog tag i Diva.
Diva är en tonåring på väg in i vuxenlivet och hon skriver själv om sin tillvaro hemma, i skolan och hos vänner. Hon beskriver själv sin verklighet med ett pratigt språk och en mycket speciell stil. Hon kallar sin tillvaro ett docklaboratorium i valda delar.
Trots att jag läst om Diva i Maria Margareta Österholms avhandling Ett docklaboratorium i valda delar, hade jag svårt att hänga med. Monika Fagerholms böcker är mycket speciella och den är var nog den mest speciella jag läst av henne. Jag uppfattade såklart den feministiska vinkeln och jag förstår att den hamnade i de feministiska kanonen. Det är bara det att jag och Fagerholm inte kommer överens. Jag har gett henne tre chanser och nu räcker det.
2 pingar
[…] Mare Kandre – Aliide, Aliide Marguerite Duras – Älskaren Mary Shelly – Frankenstein Monika Fagerholm – Diva Sara Lidman – Hjortronlandet Syliva Plath – […]
[…] Monika Fagerholm och jag kanske inte drar helt jämt, trots att jag gett henne många chanser. Det är dock som med flera andra författare som jag inte kan påstå att jag älskar, att jag förstår hennes storhet. Jag valde därför att ta med henne i den här julkalendern. Hon saknar inte litterära meriter och hon kom med i den feministiska litteraturkanonen med boken Diva. […]