Recension: Ellis, Carson; Hemma; 2015

Jag hittade en barnbok på bibblan som tyvärr inte verkar gå att få tag på längre. Hemma av Carson Ellis blev snabbt en favorit hos min tvååring. Det är en bilderbok med lagom mycket text i och det var det som gjorde att den fick följa med hem (Selma vill annars bara låna böcker hon känner igen, det vill säga sådana vi redan har).

Hemma är en berättelse om olika hem, verkliga som overkliga, fantasifulla som helt ordinära. En babusjkas hem står bredvid en månians och en slovakisk hertiginnas bredvid en kenyansk smeds. Tvättbjörnar, bin och fiskar är andra vars hem vi får ta del av.

Ett konstnärshem där författaren och illustratören själv bor. Sedan får vi frågan var vi bor och var vi är. Selma svarar alltid ”Hemma”. Själv är jag väldigt sugen på det där konstnärshemmet.

Jag tycker att Hemma är en mycket fin barnbok med otroligt vackra bilder. Den är som sagt lagom lång, med lagom mycket text på varje sida. Jag och Selma läser, tittar på bilderna och pratar om bilderna. Det är alltid en mysig stund när vi läser boken. Mest pratar vi om den här bilden, som är en av mina favoriter:

Visst kan du inte låta bli att fundera på vem i all sin dar som bor där? Vad är det ens? Jag får tankarna på Truman show. Selma tänker förmodligen på något helt annat.  Fantasin får flöda både hos unga och gammal och det ät det som är så underbart med den här boken. Om jag hittar Hemma på ett antikvariat spå kommer jag att köpa den. Det är en bok jag vill läsa många fler gånger än vad bibliotekets lånetid tillåter.

Bor du i, eller har vägarna förbi Arvika eller Uppsala, kan du köpa boken på Akademibokhandeln.