I min bokcirkel Läsa jorden runt har vi nu tagit oss till Indien. Boken som vann omröstningen var Anita Desais bok I säkert förvar, som kom på originalspråk första gången 1984. Den finns elektroniskt på Storytel så jag läste den i min telefon. På svenska har den getts ut på bokförlaget Bakhåll 2014 i översättning av Andreas Vesterlund.
Deven är lärare i hindi på ett universitet i en mindre stad i Indien. Han tjänar dåligt och känner sig allmänt misslyckad. Han springer en dag på sin gamla vän Murad, som väl egentligen inte är något vän utan mer en rik man han en gång känt. Murad får honom att skriva en artikel åt honom om urdupoeten Nur. Deven ser mycket upp till poeten och även om deras första möte är allt annat än positiv trasslar Deven in sig i ett nät av löften och ekonomiska utlägg för att han ska göra en inspelning av Nurs dikter och skriva artikeln. Det känns ganska tidigt som att allt måste gå käpprätt åt skogen.
I säkert förvar var en speciell bok där idoldyrkan står i centrum. Inte bara får Deven träffa sin Idol Nur, han får också se honom falla i anseende gång efter gång. Trots att han vet att Murad inte är att lita på och trots de första katastrofala mötet med Nur, fortsätter Deven och skruvar upp förväntningarna från omvärlden. Det kan bli hur stort som helst, bara han får träffa Nur en gång till!
Det är skrattretande hela tiden och så underbart väl beskrivet. Deven är en person som är svårt att tycka om. Jag vill verkligen önska honom lycka och välgång, men hans naivitet och idioti gör det tillslut omöjligt. Jag struntar i hur det kommer att gå för honom, för tillslut är han så avkläddatt jag inte längre hyser några känslor för honom alls.
Jag ska inte spoila för mycket, men ett brev i slutet av boken visar den feministiska agenda som Anita Desai verkar ha haft när hon skrivit boken. Vad är det egentligen vi läser om? En misslyckad man som misslyckas ännu mer för att han är underdånig, inte klarar av att säga nej samt tror på det stora genombrottet trots att allt pekar mot honom. Han drivs av att vara den som drar in pengar till sin familj fast han drar in alldeles för lite. Hans fru får bara acceptera och har inget att säga till honom, men om något hopp finns i boken är det hos henne. Hon tar tag i sitt och barnens liv och ber sina föräldrar om pengar, den yttersta förnedringen för Deven.
Jag tyckte först att boken var jättekonstig, men sen kom jag att tycka mer och mer om den. Jag har sett att flera läser Anita Desai som en feministisk författare och då känns min tolkning inte helt uppåt väggarna. Det ska bli spännande att höra vad de andra i bokcirkeln tycker och tänker. Det var en mycket bra bok att välja som bokcirkelbok, kan jag nog redan säga innan vi pratat om den.
