Ett av mina uppdrag inom ramen för världsläsning 2.0 är att läsa mer ur tidskriften Karavan. Jag hade en gammal tidning liggandes på nattygsbordet och där hittade jag dikter av Ela Cuavas från Colombia. Det fanns tyvärr inte så mycket mer info om henne, mer än att hon är från den karibiska delen av landet och att hon är född 1979. Dikterna är från en bok som kom 2021.
Det var några oerhört fina dikter som i tidningen fått titeln På natten lär jag mig och glömmer bort hur man lever, vilket också är första strofen i dikten Genom ögat som vaknar. Den underbara fortsättningen är ”jag återkallar alla mina älskare/och förenas med dem/i en enda lidelsefull omfamning”. Det är en dikt om kärlek och åtrå och det är något som återkommer i några av de andra. Andra teman i dikterna är den vackra naturen.
Jag blev oerhört nyfiken på Ela Cuavas. Karavan gav mig en litet smakprov och jag vill ha mer. Det är precis så som tidskriften funkar för mig och det är bara synd att det sällan finns mer, för att mer inte är översatt. Har jag tur hittar jag något på engelska på nätet. Karavan gör en enorm kulturgärning att tillgängliggöra fler författare i världen för en svensk publik och just nu är jag extra glad för Ela Cuavas.
