Jag ville köpa med mig en åländsk bok hem från Mariehamn i början på mars. Böcker är dyrt i Finland så valet föll på Jag är Ellen av Johanna Boholm, eftersom den var på rea. Det är svårt att veta på förhand vad det är för en typ av bok om man bara läser baksidetexten och inte får någon hjälp. Vi var lite i tidsnöd eftersom allt stängde någon timma efter att vi kommit till Mariehamn.
Johanna och Ellen, de lever med ungefär 100 år emellan. Johanna är Ellen och Ellen är Johanna. Det släktforskas och deras liv flyter in i varandra. Det är poetiskt skrivet om livet, naturen och tidens gång. Tyvärr var det lite för poetiskt och obegripligt för min smak. Jag förstod aldrig hur boken skulle läsas. Som en lång dikt? Som någon slags filosoferande?
Jag läste att Johanna Boholm har blivit nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris för en annan bok, så jag kanske inte ska döma henne för hårt. Det var också trevligt att läsa en bok från Åland, köpt på Åland, sådant ger alltid en liten extra krydda till läsningen för mig.
