Maria Adolfssons Doggerlandserie började starkt med Felsteg och jag har nu gått vidare och lyssnat på Stormvarning. Vi får i serien följa kriminalkommissarie Karen Eiken Hornby på det fiktiva doggerska öarna som ligger i Nordsjön mellan Storbritannien och Skandinavien. Boken är utgiven på Wahlström och Widstrand och inläsningen är gjort av Angela Kovac.
Stormvarning börjar med Karen, som nu fått inneboende samt sina mamma och nya pojkvän på besök, firar jul. När hon på annandagen blir inkallad för att utreda ett mord på Noorön, den nordligaste av de doggerska öarna, tackar hon ja för att få vara ensam en stund. Hon är oerhört ambivalent till sitt nya liv med den före detta uteliggaren Leo och sin chefs dotter Sigrid, som ständiga inneboende. Hon vill vara ensam och glömma sitt förflutna, samtidigt vill hon öppna dörrar till en möjlig lycka.
Själva deckarhistorien är spännande, men det är inte den som drar handlingen framåt. Vi får även följa Karens vän Aylin, som sitter fast i ett äktenskap med en man som slår henne. Det är främst den sidohistorien som får mig att fortsätta läsa. På slutet blir det eventuellt aningen för spännande för min smak, men Maria Adolfsson lyckas med att balansera upplösningen av deckarhistorien med historien om Aylin på ett sätt som gjorde det till en riktigt sträcklyssningsbok (bladvändare).
Sedan är det oerhört spännande med de fiktiva miljöerna och den lokala kultur, som helt och hållet är uppdiktad av författaren. på ett självklart sätt för hon inte ”trekunga” (trettonhelgen) som en stor högtid folk firar genom att klä ut sig. Maria Adolfsson beskriver inte i detalj hur det ser ut, utan via dialoger och bisatser växer en bild fram av den unika doggerska kulturen. Fantastiskt bra gjort!
