Efter att ha sett den senaste säsongen av Familjen Bridgerton, kunde jag inte låta bli att läsa boken om Penelope Featherington, eftersom hon är en av mina favoritkaraktärer i serien. En oundviklig längtan handlar om hennes långvariga förälskelse i Colin Bridgerton. Julia Quinn är den amerikanska som skrivit böckerna om familjen Bridgerton, som lever i London i början på 1800-talet. På svenska är böckerna utgivna på Lovereads.
Penelope har varit kär i Colin så länge hon kan minnas, men att det ska bli något annat än en dröm om kärlek har hon gett upp hoppet om för länge sedan. Han har dessutom sagt högt och ljudligt att han aldrig tänker gifta sig med Penelope Featherington. När han kommer hem från en av sina många resor, börjar Colin och Penelope umgås och Colin märker till sin förvåning att han verkligen tycker om Penelope och kanske till och med mer än en vän. Samtidigt kokar hela London efter att en stor summa utlovats till den som avslöjar skvallerjournalisten Lady Wistledown.
Jag måste bara börja med att säga att jag inte förväntade mig mer djup än en kärlekshistoria i historisk miljö. Det var också vad jag fick. Det som gör att jag ända bli lite besviken, till skinnad från serien, var boken så oerhört könsstereotypt. Visst har Penelope skinn på näsan, men hon är faktiskt en bad ass kvinna och det har Colin inte vett att uppskatta. Han skäller på henne och han ber henne sluta göra det hon är bäst på, för att vaddå? För att han är avundsjuk! Detta skulle vara något romantiskt? Tillåt mig småskratta.
Det ska vara sex i den här typen av romanceböcker och jag förstår det kittlande i att kvinnorna är oerfarna, men måste det vara så uppenbart att de är så oerfarna medan männen inte är det? Colin lär ju ha legat med prostituerade eller så har han gjort en ärbar kvinna oärbar för att ha fått den erfarenheten. Blä. Och så mödomshinnan. Denna jäkla hinna som jag nu stött på i flera böcker på senaste tiden. Jaja, boken är utgiven 2002 så det må väl vara förlåtet. Bara en sak. När nu mödomshinnan bevisningen inte finns, hur kan alla dessa kvinnor i romantiska romaner KÄNNA den. Vi är många kvinnor som använt tamponger som ”oskulder” och aldrig lyckats känna på ”hinnan” med fingrarna. Blä och åter blä igen.
